Ernst Klein: Ett enda ord avgjorde valet

Det amerikanska presidentvalet avgjordes av ett enda ord. Ordet är hemligt.

Hillary Clinton. Förlorade när valets sakfrågor hamnade i skuggan.

Hillary Clinton. Förlorade när valets sakfrågor hamnade i skuggan.

Foto: TT

Krönika2017-01-02 18:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Betänk att Donald Trumps seger berodde på 88 000 röster rätt placerade, medan Hillary Clinton totalt fick nära tre miljoner fler röster än Trump. Tänk också på effekten av att långt mera tv-tid ägnades åt Hillary Clintons epost-server än åt alla valets sakfrågor tillsammans.

Det var dumt av Hillary Clinton att som utrikesminister använda sig av en privat epost-server istället för den statliga. Men ingenting tyder på att det hade några för USA skadliga effekter. Att det förhöll sig på det sättet stod ganska klart från början och hennes rival Bernie Sanders sade redan i den första primärvalsdebatten för över ett år sedan att han var trött på tjatet om ”dessa förbannade e-mails”.

Men vad som fanns på alla dessa tusentals e-mail förblev i det längsta hemligt. Och därmed kunde republikanerna skapa myten om att Hillary Clinton var skyldig till ett svårt brott. På Donald Trumps valmöten skanderade man regelbundet att hon borde kastas i fängelse. Några särskilt hätska ville att hon skulle dömas till döden – fortfarande utan skymten av bevis för att hon begått något brott överhuvudtaget.

Först i mitten av sommaren kom FBI:s utredning om email-servern. Dess slutsats var entydig: inget brott förelåg.

Men FBI-chefen James Comey lade helt omotiverat till att han tyckte att Hillary Clinton varit oförlåtligt slarvig. Som polischef borde han naturligtvis ha avhållit sig från den sortens privata tyckande.

Donald Trump gick sedan så långt att han i en av tv-debatterna utlovade att kasta henne i fängelse om han skulle vinna – som om presidenten har rätt att fängsla en medborgare.

Om Hillary Clintons epost-server ändå började sjunka undan i medierna berodde det på att en annan hemlighet hade avslöjats. Ryska hackare hade lyckats ta sig in i det demokratiska partiets datasystem och spred med hjälp av Wickileaks ut innehållet. Det var föga upphetsande. Men det var ju hemligheter som avslöjats!

Nästa ryska hackande drabbade Clintons kampanj-ordförande John Podesta. Hans ”hemliga” risotto-recept blev plötsligt allmänt känt, likaså hans planer på att äta pizza på en restaurang i Washington. Det sistnämnda avslöjandet ledde till vildsinta spekulationer om att pizzerian var centrum för en mordisk pedofil-liga.

Kulmen på dessa avslöjade hemligheter blev FBI-chefens besked ett par veckor före valet att FBI nu skulle återuppta sin granskning av Clintons e-mail efter att man upptäckt sådana på en dator som tillhörde ex-maken till Hillarys närmaste medarbetare. När detta dramatiska besked basunerades ut av alla medier hade FBI ännu inte ens skaffat sig tillstånd att titta på e-mailen!

Men FBI-chefens besked hade en förödande effekt för Hillary Clintons kampanj. Växande opinionssiffor förbyttes direkt i minskade.

Och ingenting blev bättre när FBI bara ett par dagar före valet meddelade att inget förgripligt hittats på e-mailen. Beskedet blev bara ännu en påminnelse om att det nog var någonting skumt med Hillary Clintons förflutna.

Det är otäckt att tänka sig att mediernas och allmänhetens överdrivna intresse för sådant som varit hemligt på detta sätt kom att få en ödesdiger effekt på ett av de viktigaste valen i modern tid.