Quislingar, skriade Sara Skyttedal (KD) sedan C och L gjort upp med S i regeringsfrågan. Om nu denna uppgörelse var ett så fruktansvärt förräderi kan man fråga sig vad man ska kalla KD:s beslut att börja vänslas med Sverigedemokraterna.
Bakom januariuppgörelsen i regeringsfrågan låg en verklighet som innebar att det bara fanns två realistiska regeringsalternativ: en S-regering stödd på mitten och en högerregering stödd på SD. C och L valde att säga nej till samarbete med Jimmie Åkesson och utverkade istället 73 politiska reformer i utbyte mot stödet till Stefan Löfven.
Ebba Busch Thor har veterligt inte fått någonting alls för sitt löfte att i framtiden ge Sverigedemokraterna möjlighet att påverka politiken.
Ur borgerlig synvinkel var det naturligtvis en besvikelse att väljarna inte var beredda att släppa fram en alliansregering som inte var villig att samarbeta med SD. Men att släppa fram en demokratiskt pålitlig
S-regering var ändå inte lika dramatiskt som att begära stöd av ett parti med nazistiska rötter och en fortsatt avvisande hållning till liberal demokrati.
Men Ebba Buschs Thors kristdemokrater verkar ha större problem med sina tidigare allianskamrater än med ett parti som hoppas att ett konservativt block ska bli framtidens regeringsalternativ. Det går inte att komma förbi att det som just nu ger KD så stora framgångar i opinionsundersökningarna är en kraftig högergir.
I sitt partiprogram har KD fortfarande en välvillig inställning till flyktingar. Men det hindrade inte hennes partivänner i min hemkommun att gå till val på att kommunen skulle säga nej till den flyktingkvot som vi tilldelats (några tiotal) och i fortsättningen bara ta emot kristna flyktingar.
Tydligare kan anslutningen till SD:s idéer inte gärna formuleras.
I Danmark har Danskt Folkeparti fått ett väldigt inflytande över såväl regering som opposition. I sak har deras politik legat nära SD:s och i själva verket i mycket varit ett föredöme för det svenska partiet. Men Danskt Folkeparti har inte haft de nazistiska rötter som SD dras med och det har underlättat för de partier som gärna gjort upp med dem för att få deras stöd.
Danskarna tenderar att håna Sverige för vår enligt deras mening alltför slappa hållning till invandrare. Själv känner jag mig alltmer främmande för det grannland som min mor kom från. Det danska gemytet verkar ha förbytts i en märklig hårdhet mot allt som inte kan beskrivas som genuint danskt.
Jag hatar tanken på att Sverige skulle gå samma väg. Men jag fruktar att Ebba Busch Thor inte alls skulle ha något emot en sådan utveckling.
Frågan är nu hur Moderaterna ställer sig. Kommer de att vilja gå samma väg som KD? Svaret får vi kanske först när partiets nya programgrupp lämnar sin rapport.
Men vad menar Ulf Kristersson när han tar bort det av Fredrik Reinfeldt införda ordet ”Nya” i partiets namn?