Amerika har inte blivit Trumpland skrev jag i en krönika efter valet av Donald Trump till USA:s president. Det var ett försök till optimism efter en skrämmande valutgång. Så här två år senare konstaterar jag att jag nog delvis hade rätt, men att på många sätt har ändå Trumps sejour i Vita huset blivit otäckare än jag då kunde föreställa mig.
I ett avseende har nämligen presidenten blivit skrämmande framgångsrik. Genom att konsekvent ljuga om stort och smått har Trump fått miljoner amerikaner att strunta i vad som är sant och osant. Sedan de en gång bestämt sig för att gilla Trump vägrar de att ta till sig några som helst påpekanden om att det han säger helt enkelt inte stämmer. Därför kan man nu ofta höra i tv-intervjuer folk säga att de gillar Trump därför att han talar sanning.
Det spelar ingen roll att Washington Post som faktakollar allt som presidenten säger eller twittrar fastslår att han nu ljugit eller kommit med vilseledande påståenden långt mer än 6000 gånger sedan han tillträdde. För närvarande lär han vara uppe i över 30 osanningar om dagen.
Idag går det amerikanska folket till val igen. Det är massor av befattningar på lokal, delstatlig eller federal nivå som ska tillsättas. Troligen förlorar republikanerna majoriteten i kongressens andra kammare, representanthuset. Det är viktigt för att begränsa presidentens möjligheter att ställa till elände. Trumps förtroendesiffror i opinionsundersökningarna är låga, men ändå långt bättre än han förtjänar. Detta brukar alltid spegla sig i valet till just representanthuset.
Men Trumps ställning är ändå förbluffande stark och i hans parti där det till att börja med fanns många som var skeptiska till honom är uppslutningen inför valet kompakt. Och därför är det troligt att senaten behåller sin republikanska majoritet eller att den till och med stärks.
Detta ger bilden av ett USA vars politiska atmosfär i stor utsträckning blivit förgiftad av trumpismen. I valrörelsen har Trump också satsat stenhårt på att skrämma väljarna från att rösta på demokratiska kandidater. Om demokraterna får som de vill kommer de att öppna landets gränser för en massinvandring av farliga människor som kommer att bli ett direkt säkerhetshot mot vanliga medborgares vardagsliv, påstår han.
Denna propaganda är helt orimlig. Den karavan av flyktingar som går till fots från Honduras och som presidenten målar upp som ett omedelbart existentiellt hot kommer dels inte att ha nått den amerikanska gränsen förrän tidigast om någon månad, dels består den inte som Trump påstår, av kriminella utan av fattiga människor som flyr undan våldet i deras hemland.
För att förstå hur orimlig Trumps skräckbild är kan man jämföra med den flyktingström som kom till Sverige för tre år sedan. Då kom i princip varje dag lika många flyktingar hit som hela den karavan som Trump skrämmer sina väljare med. Trump är rasist hävdar många av hans kritiker. Jag vill påstå att han är värre än så.
Han utnyttjar hänsynslöst att många amerikanska väljare har rasistiska fördomar utan att han själv egentligen delar deras åsikter. Men att spela på fördomar har visat sig vara vägen till framgång för honom.
Det är otäckt.