Det finns en gammal historia om en försäljare som gick runt på Lissabons gator efter den stora jordbävningen där. Han sålde piller mot jordbävningar.
- Hjälper de verkligen? frågade någon.
- Nej, men har du något annat att föreslå? svarade försäljaren.
Ibland får jag en obehaglig känsla av att pillerförsäljarens argument spritt sig till svensk politik.
Strängare straff krävs numer ideligen för det ena eller det andra brottet, nu senast var det moderaten Tomas Tobé som ville motverka utländska stöldligor med den åtgärden.
Men strängare straff leder inte till färre brott, skrev fem kriminologer nyligen på DN Debatt. Forskningen är helt entydig, hävdade de. Straffskärpningar har ingen effekt på brottslighetens omfattning. Det kan till och med vara tvärtom. Att skicka unga brottslingar till anstalter förstärker deras kriminella identitet.
Om man dessutom betänker hur ohyggligt dyrt det är att skicka människor i fängelse (en fängelseplats beräknas kosta en miljon om året) är det obegripligt att hårdare straff är så populärt.
Röntgen av knäleder används nu för att fastställa åldern på flyktingar som inte på annat sätt kan bevisa hur gamla de egentligen är. Men en rad specialister i rättsmedicin har tagit avstånd från metoden som de hävdar är i princip oanvändbar därför att resultaten är så osäkra.
Det verkar som om metoden helt enkelt tillgripits för att ingen kommit på något bättre sätt att avgöra om en flykting är under eller över 18 år.
Tio procent av all assistansersättning går till fuskare, påstår regeringen och vill med den motiveringen begränsa rätten att få denna hjälp från samhället. Men resonemanget tycks ha två fel. Dels finns det inget vetenskapligt underlag för påståendet om omfattningen av fusket. Siffran verkar gripen ur luften.
Men vad som kanske är värre är ju att en hårdare prövning av rätten till assistans inte alls kommer åt fusket utan istället drabbar familjer och enskilda som redan är i en svår situation. Visst, assistansreformen blev mycket dyrare än man från början trodde. Men har den inte också inneburit en höjd livskvalitet för ännu fler än man först räknade med?
Rika människor har blivit allt rikare, klagas det från somligt håll. Och så föreslår man högre eller nya skatter på allt möjligt för att råda bot på missförhållandet. Men skulle verkligen fattiga tjäna på att de rikaste kläms åt? Det är ett obevisat påstående.
Privata skolor och vårdföretag har för höga vinster, anser regeringen och vill införa ett vinsttak som av de flesta bedömare tros leda till nedläggning av hela branschen. Men ändå har ingen brytt sig om att ta reda på om höga vinster verkligen betyder eftersatt kvalitet och om vinstbegränsning verkligen är ett effektivt sätt att höja kvaliteten. Ingen tror ju att Volvo-bilar skulle bli bättre av högre bolagsskatt.
Det går att fortsätta i det oändliga med exempel på en politik där man försöker sälja piller mot jordbävningar. Bara för att man inte kommer på något bättre.