Finland och Sverige - vår sak är gemensam

Det är märkligt att Finland efter freden 1945 inte blev en sovjetisk lydstat trots Stalins kontrollkommission i Helsingfors och med kommunisten Yrjö Leino som chef för Statspolisen. Äran tillkommer finska politiker och folket som behöll fattningen under kritiska dagar. Sveriges politiska stöd under det kalla kriget och vårt starka försvar var också viktigt.

1989 skildes våra vägar. Vi bestämde att den eviga freden hade kommit och raserade försvaret. Finland såg Ryssland som en granne vars geopolitiska värderingar i mångt och mycket skulle förbli desamma som Sovjetunionens. Man behöll sitt försvar för att om möjligt se till att den store grannen även fortsatt skulle vara just en granne.

Trettio år senare har vi funnit varandra igen. Ett upprustat Ryssland utgör nu ett hot i såväl Arktis som i Östersjön. Arktis är viktigast för USA. Dels för försvar av den egna nationen men också av ekonomiska skäl. De moderna vapensystemens räckvidder medför idag att vid varje form av krig nära oss blir hela Norden ett militärt operationsområde vilket styr alla parters planering. 

Detta öppnar för amerikanska löften och stöd till Finland, vilket i sin tur skapar Finlands och Sveriges ömsesidiga beroende. Finland behöver oss, inte främst militärt (på grund av vårt nuvarande svaghetstillstånd) utan därför att USA och Nato måste disponera vårt territorium för att kunna sätta in och underhålla militära styrkor i vårt norra och östra närområde. 

USA:s garantier till Finland utsträcks därför även till oss. Men det måste vara trovärdigt att USA hinner ingripa. Ett engagemang redan under en kris är därför önskvärt. Ju mer sannolikt ett sådant ses i Moskva desto stabilare blir läget i Norden. Sverige har därför all anledning att på alla sätt stötta Finland. 

Försvarsminister Hultqvists och regeringens politik har präglats av denna insikt. Vi ger löften om en möjlig överföring av en svensk brigad till norra Finland och engagerar oss i en operativ samverkan i luften och till havs som gör det svårt för oss att i en kris överge vårt broderland.

När amerikanska specialförband från flygfält i Sverige övar luftlandsättning i Estland kan ingen förnuftig människa förneka att man i Moskva självklart ser oss som en del av Natos militära förmåga vilket är fredsbevarande och gynnar både Finland och Sverige.

Ändå säger regeringen att om vi öppnar för en Nato-option skulle det minska stabiliteten i Europa. Klyftan mellan ord och gärningar gör oss snart till ett säkerhetspolitiskt åtlöje i omvärlden.