Första fasen av en kris måste man klara

Våra instrument kanske inte mäter de rörelser i jordskorpan som kan varna oss i tid. Bra byggda hus, väl armerade och med ett avstånd till nästa byggnad ökar överlevnadschansen. Men så ser ju världens städer inte ut. 

Ofta avstår vi tyvärr från att ha beredskap för tänkbara och rentav troliga katastrofer. Oemotståndliga och högst mänskliga frestelser får oss att kortsiktigt tillgodose de mest närliggande behoven. Bibelns berättelse om Josefs råd till Farao att spara i ladorna under de sju goda åren visar oss att kampen mellan omedelbara vinstutdelningar och långsiktig investering sannerligen inte är ny. 

Nyss sade ett regionalråd i Västsverige att man inte kan lagerhålla för att möta en pandemi. Möjligen blev han missförstådd. Han borde ha lärt sig att man måste klara sig genom första fasen av en kris, till dess en omställd produktion förmår att möta behoven. I sin tur kräver det att vi har avtal med den industri, som då ska ställa om och tar de kostnader som en sådan beredskap innebär.

Det finns andra katastrofer som vi varken kan eller förmår förbereda oss inför. Harry Martinsson skildrar i Aniara hur köldnebulosan Golmos förmörkar vårt solsystem och skapar en istid som varar i sexton tusen år och att återhämtningen sker under 15 sekler därefter. Om ett flertal av jordens större vulkaner skulle komma på idén att bli aktiva under samma period kan askmolnen få förödande effekter, alls inte som köldnebulosans, men nog så allvarliga. Men sannolikheten är låg och inga förberedelser kan egentligen vidtas.

Däremot vet vi att Kalifornien kommer att drabbas av en förödande katastrof, när kontinentalplattornas pågående möte utlöser tillräckligt starka spänningar. Ur den synpunkten borde området utrymmas totalt om vi vill undvika enorma dödstal. Men detta är förstås en omöjlighet. Kan man bortse från de ständiga bränderna är Kalifornien i många avseenden ett landet Gosen med behagligt klimat och goda odlingsmöjligheter. Vem skulle avstå från detta när man inte vet om katastrofen kanske kommer först om många hundra år? Då kan den väl inte inträffa redan i morgon?

Men då måste man komma ihåg Tage Danielssons sannolikhetslära efter olyckan i Harrisburg. Har man väl fastställt att ett anfall mot Sverige faktiskt kan ske, då får man inte låta sina förberedelser styras av sannolikhetsberäkningar. Man kan inte planera, lagerhålla och förbereda sig till bara 25 procent av det som krävs om det blir allvar.