Många har efter coronavirusets spridning över världen utropat globaliseringens död och efterlyst ökad nationell självförsörjning. En del tror kanske att världen snabbt rört sig i denna riktning i takt med att samhällen stängts ner.
Det är dock en sanning med modifikation. Visst har varuhandeln drabbats av en betydande nedgång. Inte undra på när WTO bedömer att transportkostnaderna ökat med omkring 25 procent.
Men på det livsmedelsområde där flest ropar på restriktioner och subventioner har tvärtom världshandeln under första kvartalet i år ökat jämfört med 2019, och preliminära siffror för resten av året tyder på att om livsmedelshandeln minskat så är det marginellt.
Framför allt handlas det allra nödvändigaste på rekordnivåer: ris, majs och vete. De transporteras framför allt via fartyg, det transportslag som störts minst under coronakrisen. Det som minskat är handel med färskvaror som kött och mejeriprodukter, samt mer lyxbetonade produkter som skinn och snittblommor.
Till särskild hjälp för många i fattiga länder är att priserna inte har stigit. Covid-19 har slagit hårdast mot fattiga länder, och att livsmedelsförsörjningen på de flesta håll fungerar och inte fördyrats är en välkommen lindring i bedrövelsen. I Indien – som drabbats av det allra största produktionsbortfallet, hela 25 procent av BNP under årets andra kvartal – är en stigande livsmedelsexport från rekordskördar det som ändå håller hoppet uppe och människor vid liv.
Och bortom den bullrande självförsörjningsretoriken tycks fler länder i tysthet och i ljuset av krisen ha insett handelns fördelar. Många har tidigare hindrat sig själva från att köpa in lager av sjukvårdsmateriel som handtvål genom höga tullar på upp till 65 procent.
Nu börjar handelshinder sänkas och försvinna. Tankesmedjan Global Trade Alert skapades 2008 för att se till att världens rika länder höll sina löften om att inte införa nya handelshinder. Det gjorde de inte. Varje år har de nya restriktionerna varit fler än liberaliseringarna.
Fram till i år. Hittills i år summeras 182 liberaliseringar – nästan lika många som under alla år dessförinnan, sammanlagt – mot 72 nya handelsdiskriminerande åtgärder. En förändring som skett lite i skymundan av kriser och handelsbråk.
När det verkligen är allvar har man inte råd att självförvållat göra sina inköp dyrare än nödvändigt, vilket är vad tullar, handelshinder och självförsörjning innebär i praktiken. Förhoppningsvis kan insikten gro om att det även till vardags är rätt dumt.