För egen del har jag inom politiken haft decennier av utbyte, med start hur det ungkonservativa förbundet var förebilder i frihets- och demokratifrågor.
Senare i Europaparlamentet samarbete kring handels- och ekonomifrågor och därefter en stark allians kring förändring av internationellt bistånd med mer av transparens och resultattänkande. Många minnen - och emellanåt strider, men i botten alltid nära samförstånd. Jag, och de flesta av mina Europavänner trodde att de skulle kunna vinna britternas bifall till fortsatt samarbete inom EU.
Men en svag socialdemokrati, ett splittrat Toryparti och en högröstad kvällspress med kampanjjournalistik samt många människor som inte kände sig hörda av politiker och byråkrater, bidrog till Brexit. I onsdags förra veckan sände premiärminister Theresa May iväg ”skilsmässobrevet” till Bryssel.
Jag var på plats i London dessa dagar, för att träffa vänner och bedömare för att förstå vad som väntar och vad som kan vara möjligt att rädda i samarbetet. Efter att ha vandrat förbi tullen och under skylten ”EU-medborgare”, ringer jag billigare med mitt svenska abonnemang där priserna justerats nedåt tack vare EU-marknaden. En detalj men en påminnelse om det stora antalet förhandlingar inom så många områden som kommer att krävas.
Svenska studenter och turister hörs och syns och gemenskapen mellan våra länder är så stark, ekonomiskt, kulturellt och politiskt. London är ofta den första stora staden vi åkt till, och gärna återvänder till. Så kommer det fortsätta att vara, men kanske inte lika enkelt. Frågan om alla de EU-medborgare som idag bor på de brittiska öarna, kan utvecklas till att bli en svår fråga. Så även hur student- och forskningssamarbetet blir framöver.
Omvälvande händelser med stora och oförutsägbara konsekvenser. I opinionsundersökningar ökar det svenska stödet för EU, samtidigt som det minskar för både regeringen och riksdagen. I Bryssel diskuteras möjligheter till fördjupat samarbete mellan kvarvarande medlemmar, man lägger upp en taktik för ett fortsatt nära men rättvist ramverk med Storbritannien.
EU kommer inte tillåta att UK plockar fördelar utan faktiskt blir tvungna att förhålla sig till EU:s regler för exempelvis tillträde till den gemensamma marknaden och framtida frihandelsavtal. Det blir en rörig tid.
För oss som är kvar gäller det att utnyttja möjligheten att visa hur EU-samarbetet bäst kan vara relevant för unionens alla medborgare, i samverkan med de nationella regeringarna och parlamenten och med fokus på de frågor som vinner på mer gränsöverskridande samarbete.
Och för britterna som ville ha suveränitet kommer nog många att fråga sig: till vilken nytta? Risken finns att osäkerhet kan drabba landets ekonomi, löntagare och företagsamhet och därmed det ledande partiets just nu stora självförtroende.
Det omfattande inflytandet i och nyttan av EU som Storbritannien haft kommer inte att kompenseras av maktåtertagande, då de i slutändan riskerar bli mer maktlösa i en värld som alltmer behöver djupare samarbeten över nationsgränser.