Drömmar om en kärnvapenfri värld, där framgång visavi Iran fördunklas av kraftfull retorik från Nordkorea som i sin tur möts av ett USA som inte förmår visa ledarskap. Tvärtom, nu senast rent rasistiska uttalanden från en populistiskt präglad president vilket vänder upp och ned på landet som Sverige, Europa och stor del av världen kunnat förlita sig på.
Internt polariserar det och externt blir det tilltagande osäkerhet om vart allt detta kommer att leda.
Kina expanderar sin modell, ekonomiskt men kanske på sikt också politiskt. Ryssland vinner terräng, vilket inte minst Syriens och Ukrainas folk får betala i tilltagande humanitär kris. Mugabe har äntligen lämnat makten i Zimbabwe men i Venezuela tilltar desperation under Maduro, med risk för följdverkningar i övriga Latinamerika.
Storbritannien kämpar med hur man minst kostsamt ska kunna lämna det europeiska samarbetet, samtidigt som deras hälsosystem verkar braka samman med alltfler patienter och för lite av resurser.
Tyskland, Europas motor, är alltjämt utan en regering, efter veckor av svåra förhandlingar. Under våren väntar val i bland annat Italien där partier och politiker som erbjuder enkla lösningar i tider av mer av komplexitet vinner mark.
Även valet i Sverige är förstås intressant i denna nya, mer oroliga värld. Hur blir tonläget mellan partierna, hur kommer medias rapportering att utvecklas? Blir det bara spelteori, eller granskning på riktigt av olika förslag och dess konsekvenser?
Kommer det finnas plats i det offentliga samtalet om vad som sker ute i landet, i våra regioner och kommuner? Det är där som stor del av välfärden och samhällstjänsterna produceras och konsumeras. Nya jobb växer fram, forskningen gör genombrott och innovationer förnyar tjänster och marknader.
Det finns områden där praktisk samverkan kring gemensamma utmaningar verkar vara lite lättare, och där fler positiva berättelser kan skrivas.
Debatten utgår ofta från rikspolitiken och som om politiken är svar på allting. Absolut spelar det stor roll vem som har makten och hur riksdagen är sammansatt. Det, tillsammans med det europeiska samarbetet och läget i världen, ger en ram.
Men innehållet är mycket upp till hur vi som medborgare agerar, enskilt och i sammanslutningar och hur företagare och investerare beslutar i sina bolag.
Samhällsutmaningarna kommer att behöva mer av ledarskap, mod och hopp. Och finansieringen måste ske mer långsiktig, där kreativitet med nya tankar behövs för att finna smartare lösningar på olika samhällsproblem. Att entreprenörer och initiativtagare blir allt viktigare och hur framtiden måste bygga på mer av partnerskap mellan olika aktörer.
Med tydliga roller och långsiktiga spelregler, i samverkan mellan offentligt och privat. Detta är del av genomförandet av Agenda 2030, som jag skrivit om tidigare.
Min förhoppning är politiken medger och tar tillvara den skaparkraft som finns i vårt land som nyckeln till inkluderande och hållbar utveckling. Gott Nytt Valår!