Det har varit en förändringens politiska höst som började redan vid midsommar med britternas folkomröstning och resultatet att lämna det europeiska samarbetet. Samtidigt har EU och Sverige haft att hantera effekterna av ett fasansfullt krig i Syrien och oroshärdar både i Afrika och i Asien, som ger inte minst vårt land en formidabel utmaning med många nyanlända.
Lägg till det Putins mer aggressiva agerande från Ryssland i vårt närområde. I USA har en affärsman med populistiskt budskap besegrat en karriärstyngd kvinna i kampen om att bli USA:s nästa president. Världen från vår nordiska horisont har snabbt bytt skepnad och många känner oro. Oro kring hur värderingar snabbt kan förändras, samarbeten som levererar i det tysta har tagits för givna och enkla lösningar på svåra problem triumferar.
Men ur ett mer globalt perspektiv är många människor förhoppningsfulla om framtiden, och världen fortsätter framåt. Därför vill jag till Correns läsare uppmuntra utvecklingsoptimism! Jag har bidragit i en antologi ”Världen - en bruksanvisning” (initiativ Global Reporting), med väldigt olika medförfattare för att skriva om världen ur kulturella, historiska, värderingsmässiga aspekter.
Boken syfte är att hylla det globala samtalet, och är en motvikt till den politiska debatten som Sverige för just nu. Politiker försöker vinna val på att berätta och bekräfta hur besvärligt och oroligt allt är. Journalister understödjer beteendet och letar mest småfel hela tiden.
Men lyft blicken och ser hur världen har förändrats - det en framgångssaga, i stora delar.
Under min livstid har hunger och extrem fattigdom tack vare ekonomisk tillväxt gått från att hälften av jordens befolkning levde under fattigdomsstrecket, till att vi förmodligen under det närmaste decenniet ska kunna lämna extrem fattigdom bakom oss. Allt fler sjukdomar blir behandlingsbara och skjuter upp åldrande och död. Livslängd vid födsel har stigit till idag genomsnitt 71 år, från 54 år då jag föddes 1963.
En hisnande utveckling, än mer signifikant för många utvecklingsländer med bättre hälsovård, sanitet, vatten och föda samt förstås tillgång till utbildning, forskning och vacciner.
Samtidigt som vi gläds åt detta innebär det inte rätten att blunda för de områden av extrem utsatthet, förtryck och våld som drabbar många människor i konfliktområden och diktaturer. Och att vårt klot och alla vi som lever här har stora systemutmaningar kring klimatförändringar och vattenresurser.
Men jag tänker såhär: Även om det är en osäker värld med oväntade händelser hela tiden och tuffa utmaningar i den västliga demokratiska modellen så borde mer energi samlas kring det som är bra och som kan bli bättre.
Om människor bara får höra allt som är bedrövligt och svårt riskerar vi att tappa förmåga till gemensamt agerande och ansvarstagande, för både små och stora beslut. Och inte minst för att fånga den allra största tillgången som jorden tidigare aldrig härbärgerat. Alla unga. För första gången någonsin är de unga i majoritet i världen.
Om vi medelålders då fortsätter och mala på kring negativism och bristande framtidstro så gör vi verkligen kommande generationer och en positiv utveckling i världen en rejäl otjänst.