Hoppas ni Correnläsare har haft en underbar Östgötasommar. Jag har upplevt små utställningar bortom de stora vägarna, haft sköna naturupplevelser, lyssnat på opera i världsklass, ätit goda måltider, sett Boxholms fina bruksmuseum och fått hög wowfaktor på Flygvapenmuseum. Fantastiska fikaställen. Rogivande kyrkor och mycket annat.
I Vadstena har jag umgåtts med vänner och familj och kunnat glädja mig med turister som också gillar den lilla staden. Jag har för första gången hållit sommartal i en kyrka, Rogslösa, där jag en gång i tiden gick i världens bästa skola – nu tyvärr nedlagd. Temat för mitt anförande var ”Landsbygdens revansch”, en stridslysten rubrik. Som om landsbygdsborna vill ha tillfälle att ge igen eller vinna när man förut har förlorat. Det är ett klassiskt politiskt tema, vad betyder det i vår tid när Sverige urbaniseras snabbare än de flesta andra länder?
Att Stockholm har växtvärk och en galen bostadsmarknad är bekant men även i Östergötland pågår en omvälvande omflyttning från landsbygderna till de större städerna och tätorterna. Längs med stråket E4 sker investeringar, men tillväxten och dynamiken är inte lika självklar i periferin.
Där är arbetsmarknaden smalare och pendlingsbehovet större, med nedlagd, i vissa fall omdöpt kollektivtrafik och social service och skola som centraliseras i tätorter. Fallande huspriser men inte självklart billigare boende. Trygghet i form av polis är inget att ta för givet, framförallt inte ute på landet. Enhetliga lösningar kring hur det ska byggas och hur social omsorg och utbildning ska tillämpas utövas generellt på bekostnad av landsbygdens olika förutsättningar. Det finns en växande ilska över detta, men jag ser också en gryende insikt hos landsbygdens folk.
Centralisering är logiken i den offentliga servicen, även i de små kommunerna. Politiken harvar på i gamla hjulspår, i början av året presenterades en statlig utredning om landsbygden med snuttifiering och projektidéer, samt övergripande klokt om behov av utbyggt bredband. Dessvärre inget om entreprenörers behov av gott näringsklimat med mindre regelkrångel för ökat företagande och särskilt behovet av stärkt konkurrenskraft för skogs- och jordbrukets näringar. Det är inom företag det skapas nya jobb och sker investeringar – och det gäller framförallt på landsbygden! När städernas tillväxt skapar alltför dyra bostäder, borde det bli enklare att kunna bygga snabbare och billigare – och därmed bo – på landsbygden.
Jag saknar det perspektivet som möjliggör för fler, och för de som redan lever och verkar på landsbygden. Oftast väldigt kreativa, engagerade människor. Som organiserar sig, investerar och löser utmaningar. Som kan jobba digitalt, med världen som arbetsfält. Eller med grödor och fält, skog och vattenbruk, upplevelser och rekreation. Ge dem förutsättningarna! Använd deras förmåga att lösa gemensamma problem och möjligheter, genom att de får organisera sig så att social service, utbildning och kultur kan få utrymme. Verktygen och kunskapen finns, samt insikten kring att man själv får lösa framtiden.
Det lärde jag mig den där vackra sommarkvällen med Östgöta Dal i Rogslösa.