Året var 1989 och det var första gången på drygt 50 år som en kvinna valdes. Datumet minns jag väl, dagen därefter var den 8 mars – internationella kvinnodagen. Mycket har hänt, inte minst för egen del då jag erövrat några av de tyngsta uppdrag man kan ha.
Idag är det inte märkligt med fler tjejer som tar plats och kvinnor som har ledande positioner och mycket ansvar. Med Anna Kinberg Batra har även Moderaterna lyckats få en kvinnlig ledare. En modig, stark och kompetent kvinna som inte skyr de svåra frågorna, men som bedöms, av företrädesvis de mer seniora journalisterna, på ett annat sätt än om hon varit man.
Då, som 26-åring, tyckte jag att frågor om manligt och kvinnligt ledarskap inte var så märkligt utan ansåg att det bara var frågan om individens egen drivkraft. Tänk, vad lite jag förstod. Idag vet jag, även självupplevt, att det finns bra män som vill stötta sina kvinnor i jämställda familjeroller och manliga ledare som förmår skapa förutsättningar för kvinnor att lyckas i karriären. Självklart förekommer även motsatsen - de strukturer som jag inte såg då är tyvärr, trots 30 årsperspektivet, nästan lika cementerade nu som då.
Kvinnors arbetsmarknad är mer rigid, med lägre lönespridning och färre traditionellt möjliga arbetsplatser än vad som erbjuds män. Yrken som domineras av kvinnor är eller blir låglöneyrken. Kvinnor tar alltjämt ut mer föräldraledighet, som dessvärre medför att många av de mer utbildade kvinnorna (kvinnors utbildningsnivå är idag högre än männens) tappar i karriärvägar. Sammantaget, i genomsnitt, har kvinnor två miljoner mindre i livsinkomst!
Antalet kvinnor som äger och driver företag ökar, från en låg nivå, knappt en tredjedel av Sveriges företagare är kvinnor. Det hänger delvis ihop med att klassiska kvinnoyrken ofta är i offentlig sektor, men också att kvinnor mer sällan än män har tillgång till kapital och affärskontakter.
Globaliseringen, ny teknik och fler internationella förebilder kan säkert underlätta för många unga kvinnor som idag strävar efter attraktiva chefsjobb. Men jag är oroad över hur många kvinnor som idag hänvisas till alltmer underbemannade arbetsplatser med tunga och stressfyllda arbetsuppgifter. Och upprörd över hälsosituationen för lärare. Det gäller sjuksyrror – ja alla personalkategorier i vården. Handels- och restauranganställda. I siffror från Statistiska centralbyrån framgår att ungefär två tredjedelar av alla sjukskrivningar avser kvinnor.
En del av olikheten, knappt 10 procent, beror på att kvinnor sjukskrivs i samband med graviditetsrelaterade sjukdomar. Men i alla yrkeskategorier och avseende både fysiska och psykiska problem är kvinnor kraftigt överrepresenterade.
Ur ett nationalekonomiskt perspektiv är detta alarmerande. För samhället, där kvinnor alltjämt tar störst ansvar för omsorg för både unga och gamla generationer samt upprätthåller kultur och humanism är det helt oacceptabelt. Kampen för kvinnors lika rättigheter är global och alltjämt viktig, även i Sverige. På årets alla dagar, och på alla områden.