Efter en vacker höst kom så klockans vintertid, med en extra söndagstimme men också med allt mörkare kvällar. Det börjar bli dags att tända ljus. För att lysa upp och värmas, i en tid som kan kännas kall och besvärlig.
Det är höstlov – eller läslov – för barn och ungdomar. Halloween, med pumpor, spöken, godis och bus får stort genomslag i affärer och annonser. Många vill ta vara på en förmodat välbehövlig festanledning under den långa hösten. Halloween som företeelse har kommit från anglosaxiska länder, och det är först på senare år som det på allvar har slagit igenom i Sverige. Det är ju spännande för alla med utklädning, skräcklekar och alltid gott med massa godis som handlare därmed kan prångla ut inte bara till påsk och jul.
Samtidigt firas sedan urminnes tider alla helgons dag följt av alla själars dag. I Sverige först till helgen, men i den katolska traditionen alltid den första november för att uppmärksamma helgon och martyrer. Och dagen därefter alla själars dag, som bland annat har sina rötter i förkristna keltiska traditioner. Vi tänder ljus och smyckar gravar. Vi minns och vi hedrar våra avlidna.
Traditioner och seder blandas, men har delvis lika ursprung. Behovet av att skydda mot det onda och låta de goda andarna och våra kära anhöriga få komma oss nära är djupt rotat. Detta tillfälle till samhörighet och skön reflektion när det blir dags att mysa inomhus bör tas tillvara. Det är lätt att beskriva hösten som dyster och mörk. Många människor är eller känner sig ensamma, en del kanske redan börjar oroa sig för en lång julhelg utan glädjeämnen samtidigt som ”alla andra” verkar ha det så himla bra och kul. Saknaden av nära anhöriga eller vänner känns extra påtaglig. Och värd att kännas av, att synliggöra, för att kunna dela med andra.
För döden är en del av livet. Och döden är inget nederlag men orsakar så mycket saknad och smärta för de som blir kvar. Så länge vi tillsammans minns och hedrar de som gått före oss känns det lite varmare, lite närmare. Även om det är tungt och sorgligt. På samma sätt som delad glädje är dubbel glädje är förmågan att dela sorg lika viktig, även om det är så mycket svårare. I dagens jäktiga och ibland ytliga samvaro är det som om vi inte riktigt kan ta den tiden och det utrymme som sorgen behöver. Därför hoppas jag att helgen blandas inte bara med bus och godis utan också med eftertanke och tacksamhet över de som funnits. Som alltjämt lever i våra minnen, och därmed med och för oss. Och att vi också lär våra barn att inte bara dela med sig av godiset, men också av glädje och av sorg. Denna helg ger oss särskilt utrymme att ta oss ofta över generationsgränser och tidens gång. Bland levande och döda.
I Vadstena klosterkyrka finns Bo Setterlinds fina dikt "Tänd ljus" återgiven. Den slutar såhär:
Tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd kärlekens ljus
i dödens mörker.
Tänd ljus!
Gunilla Carlsson är f d biståndsminister (M) och fristående krönikör