Sköna maj välkommen! Glöm det busiga aprilvädret med regn, snö och kyla! Dock är regnet behövligt för de låga nivåerna av grundvatten, som får odlare, turistföretagare och kommuntjänstemän att tänka mer på det livsviktiga vattnet. Friskt väller det fram i kranen, vi betalar för att få in det i våra hem och för att rena det efteråt i en fungerande infrastruktur. Vare sig vi är konsumenter eller idkar näring är vattnet en grundbult i ett ekologiskt och ekonomiskt kretslopp. Tyvärr synes det mig att respekten för vår absolut viktigaste råvara ibland brister, i form av slöseri eller förorening. Om vattnet vore dyrare skulle vi förmodligen vara mer varsamma med hur vi använder det.
I Sverige finns kunskap och beredskap att gemensamt möta vattenbrist, enskilda brunnsägare kan söka alternativ för sin familj eller djurbesättning. Fortsatt sjunkande grundvattennivåer i delar av södra Sverige är en nyttig påminnelse om samhällets och naturens sårbarhet, och tjänar också gott för en global jämförelse.
Effekterna av vattenbrist och torka blir så mycket mer dramatiska för människor som lever i inte lika väl utvecklade länder. För många blir det en fråga om liv och död.
Just nu är det torka i stora delar av Afrika. Några säsonger av minskad nederbörd har gett sämre skördar och minskade intäkter, avmagrade husdjur och för stadsborna höjda matkostnader. Jobb växer inte fram, då vattentillgång är en förutsättning för investeringar i jordbruk och småskalig industri. Detta leder till svagare ekonomier, fattigare människor och barn som inte får äta sig mätta och många gånger drabbas av diarréer på grund av smutsigt vatten. Undernärd befolkning som när den riktiga torkan kommer inte har motståndskraft och – likt husdjuren – dukar under av brist på näring och vatten.
Naturens nycker i kombination med vanstyre och etnisk rensning i Syd-Sudan, Al-Shababs våldsamheter i Somalia och omfattande oroligheter i delar av Nigeria gör att hjälpbehoven nu ökar lavinartat. Man beräknar att uppemot 20 miljoner människor riskerar drabbas av undernäring och även svält, de flesta av dem barn och åldringar. År 2017. Folken i de delar av världen där man inte kunnat bygga upp samlad beredskap och egna överlevnadsresurser drabbas hårdast. Svält är det yttersta och groteska beviset på ett samhälle som inte fungerar.
En del minns Band Aid som sjöng ”Do they know it is Christmas” år 1984 när torka drabbade uppskattningsvis åtta miljoner människor i Etiopien. Omvärlden chockades över hur urusel politik, inbördeskrig, väderfenomen och brist på resurser ledde till att en miljon människor dog av hunger. År 2011 var jag biståndsminister och fick konstatera, trots att alliansregeringen internationellt drivit behoven av mer av humanitära insatser, att cirka 260 000 liv gick förlorade på Afrikas Horn. Nu riskerar det att ske igen, i en tid då rekordmånga människor är på flykt och då de humanitära organisationerna är oerhört ansträngda av flera pågående kriser.
Det är förfärligt att bevittna den smygande krisen som lagom till den svenska sommaren och årets glassnyheter kommer att blomma ut i full katastrof.