I onsdags kom en riktig ekonomisk kalldusch. Sveriges byggindustrier presenterade sina nya prognoser. Från rekordåret 2017 då 63 000 bostäder byggdes syntes en kraftig nedgång förra året, då 53 000 bostäder påbörjades. Men det är bara början.
I år beräknas byggandet sjunka till 44 000 bostäder och det blir ännu värre 2020. Då kommer bara 39 500 bostäder att påbörjas. Det är en nedgång med nästan 40 procent. På grund av byggbranschens dystra utveckling beräknas 7 000 personer förlora jobbet.
En inte oväsentlig del av det avstannade byggande och de fallande priserna på bostadsmarknaden har att göra med att det blir allt svårare för framför allt unga människor att få lån till sin första bostad, samtidigt som att det blir allt mer förmånligt att behålla gamla lån. För inte särskilt länge sedan fanns det nämligen inga krav på amortering från statens sida, utan detta gjordes helt och hållet upp mellan banken och låntagaren.
Nu ska den som lånar mer än 50 procent av bostadsvärdet amortera en procent per år, den som lånar mer än 70 procent ska amortera två procent och den som lånar mer än 4,5 gånger sin årsinkomst ytterligare en procent! För ett lån på 1,5 miljoner innebär detta 45 000 i extra utgifter per år. Dessutom ska du hitta 15 procents kontantinsats. För unga blir det mer eller mindre omöjligt.
I debatten hänvisas ofta till att det byggas ”billiga” hyresrätter. Tyvärr är det i princip omöjligt att bygga billiga hyresrätter där efterfrågan finns. Kostnader för byggande och mark är alldeles för dyra. De billiga hyresrätterna finns istället i det gamla beståndet, men dit är det lång i kö i nästan alla städer.
Unga människor bli istället hänvisade till andrahandsmarknaden eller dyra hyresrätter, om de inte råkar ha föräldrar som kan gå in med pengar, vilket långt ifrån alla har.
Eftersom amorteringskraven bara gäller nya lån skapar de kraftiga inlåsningseffekter för exempel den med utflugna barn som vill sälja villan och flytta till lägenhet. De blir bestraffade för att de byter till en mer ändamålsenlig bostad.
Att amortera är nu inget dåligt, det är bra att ha koll på skulderna. Men samtidigt som staten å ena sidan inför ett amorteringskrav, lever ränteavdraget kvar, som subventionerar lån. Det är en dubbelhet som inte är vettig. Kravet slår dessutom stenhårt mot unga som hålls kvar i ekonomiskt ofördelaktiga boenden och får svårt att flytta hemifrån.
Bostadsmarknaden måste nå balans och det krävs viktiga politiska åtgärder. Det behövs byggas, reglerna för amortering och ränteavdrag behöver reformeras så att skulderna hålls på en rimlig nivå samtidigt som människor inte stängs ute. Efterfrågan behöver öka på fler bostadsområden. I nästan alla städer finns bara ett centrum, där bostäderna är som dyrast och minskar ju längre ut i periferin du kommer.
Det behöver med andra ord byggas fler attraktiva bostadsområden, inte bara förvaring för människor när de inte är på jobbet. På så vis kan städernas mest attraktiva delar bli fler. Det finns ingen naturlag som säger att nybyggda områden inte ska vara attraktiva centrum, liksom städernas äldre stadskärnor är idag.