Det uppstår påtagliga demokratiska problem när LO och Socialdemokraterna gynnar varandra ekonomiskt och politiskt, och när fackets medlemsavgifter går till ett parti som medlemmarna i de flesta fall inte sympatiserar med.
Eftersom S och LO suttit ihop under lång tid är det högst osannolikt att de plötsligt skulle sluta stötta varandra. Att ta bort fackens särställning vore förvisso en annan lösning, men skulle samtidigt innebära slutet på den svenska modellen. Kvar står lösningen att lämna LO, vilket medlemmarna också gjort i mer eller mindre stadig takt sedan mitten av 90-talet.
Nära hälften av arbetarna tycker uppenbarligen att de klarar sig utan ett medlemskap i facket. Men frågan som uppstår är var de arbetare som inte sympatiserar med Socialdemokraterna men samtidigt vill vara medlemmar i facket ska ta vägen. De allra flesta av dessa saknar ett alternativ. Man får anta att LO:s medlemsutveckling hade varit ännu sämre om alternativ hade funnits.
Det har förekommit försök att starta fackförbund med syfte att konkurrera om LO:s medlemmar. Tingvalla-Bro fackförbund, sprunget ur Syndikalisterna, har varit en nagel i ögat på LO-förbunden och skapat konflikter för att de tagit upp konkurrensen om kollektivavtalen. Även om Tingvalla-Bro funnits ett tag har de inte lockat till sig de stora mängderna medlemmar.
2014 gjorde Sverigedemokraterna ett försök att starta fackförbundet Löntagarna, som skulle konkurrera med LO om medlemmarna. Men det lades ned inom ett år på grund av bristande medlemstal.
Härom veckan kom nyheten om det nybildade fackförbundet Arbetstagarna som vill vara en motvikt till LO. Bakom stod personer kopplade till högerextremism, förintelseförnekelse och rasbiologiska miljöer, enligt stiftelsen Expo och tidningen dagens ETC.
Att varje politiska åskådning ska ha sitt eget fackförbund är förvisso en lösning på problemet med bristande representation inom LO. Men ett genompolitiserat fackföreningsliv skulle varken vara önskvärt eller möjligt att förena med den svenska modell där arbetstagare och arbetsgivare förhandlar långsiktigt, utan att styras av politiska dogmer eller korrekta åsikter för stunden.
Bäst förutsättningar att få medlemmar har sannolikt ett seriöst och genuint oberoende fackligt alternativ som tecknar likartade kollektivavtal som LO, eller åker skjuts på deras avtal genom att inte teckna avtal alls, och på så sätt slipper ta onödiga principstrider. En sådan konkurrent skulle ge LO en tydlig prislapp på vad deras stöd till S kostar.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.