Höstens val är verkligen ett ödesval – för partierna. För båda blocken har gjort dramatiska kursändringar de senaste åren: Moderaterna har öppnat för samarbete med Sverigedemokraterna, medan Socialdemokraterna låtit sin politik formas av Centerpartiet.
Det har varit kontroversiella beslut som tagits under stor vånda. Om de dessutom leder till att partierna straffas av väljarna lär det få konsekvenser i partiorganisationerna. Vägvalen kommer att utvärderas, liksom partiledarna. Som SvD:s Andreas Ericson formulerar det: ”Vinnaren kommer inte få någon tebjudning. Men den som förlorar har förmodligen en extremt tuff tid framför sig.” (Twitter 17/8).
Men hur viktigt är valet egentligen för väljarna? Oväsentligt är det såklart inte, men i den praktiska politiken har de två stora partierna länge följt varandra tätt i spåren. Såväl S som M har argumenterat för restriktivare invandring, fler poliser, hårdare straff och att något måste göras åt hushållens elkostnader. Båda ignorerar dessutom frågor som rör miljö och klimat.
Den politiska retoriken blir allt hetare, samtidigt som partierna liknar varandra mer och mer.
Valet den 11 september är inte oviktigt för oss väljare, men det finns faktiskt andra val som är viktigare. Någon funderar kanske på att bli scoutledare eller fotbollstränare. Eller på att engagera sig i hembygdsföreningen, någon skolförening eller en kulturförening. Det är också politiska val – och de kan vara mer betydelsefulla än vilken röstsedel vi stoppar i valurnan.
I dag används ordet ”politik” nästan enbart om den professionella partipolitiken. Men i grunden handlar politik om konsten att leva tillsammans, och det börjar alltid i det lokala: I kvarteret, stadsdelen, förorten eller staden där vi bor. Det är här vi möts och formar vår vardag.
Under de senaste åren har den professionella politiken tagit allt större plats. Valdeltagandet har gått upp och tidningarnas opinionsmaterial engagerar allt fler. Samtidigt kommer rapporter om att föreningslivet har svårt att fylla sina styrelser och hitta människor som vill engagera sig. Även de politiska partierna har svårt att rekrytera lokala medarbetare.
Det som sker är alltså att den professionella politiken upptar oss alltmer, samtidigt som det lokala livet utarmas.
Det är en oroande utveckling. Harvard-professorn Robert Putnam har visat hur viktigt ett starkt föreningsliv är för ett områdes ekonomiska och sociala utveckling, liksom för människors välmående. I ett aktivt civilsamhälle finner vi gemenskap och meningsfulla uppgifter. Här kan det uppstå initiativ som hanterar allt från en dålig snöröjning till brister i den lokala skolan. Och här finns fotbollstränaren som kan upptäcka det barn som far illa.
Erfarenheten från Rasmus Paludans provokationsresa genom Sverige är också att där civilsamhället varit starkt har upploppen uteblivit – men när det inte funnits några goda motkrafter har våldet fått härja fritt. Integration, gängkriminalitet och utanförskap är problem som inte kan lösas utan lokalt engagemang.
När civilsamhället saknas passiviseras medborgarna. Till slut blir det sociala kittet så svagt att den professionella politiken känner sig tvingat att ta i med hårdare tag, strängare lagar och fler poliser. I slutändan hotar den här utvecklingen demokratin.
Därför är det viktigaste politiska beslut som du fattar i höst inte vilket parti du röstar på, utan om du väljer att engagera dig där du bor.
Joel Halldorf är författare och professor i kyrkohistoria.