Det skulle bli världens största frihandelsavtal, det mellan Europa och USA. Avtalet, som i folkmun (nåja) kallas TTIP, har förhandlats i flera år. Tanken var att det skulle bli klart innan Barack Obama lämnade presidentposten, men det ser allt mindre troligt ut. Oavsett vem som blir hans efterträdare kommer förhandlingarna att stöta på trubbel.
Donald Trump må ha få åsikter som varit de samma över tid, med motståndet mot frihandel är definitivt en. Mest riktas udden mot Kina och NAFTA-avtalet, som tecknades mellan USA, Kanada och Mexiko. Men hittills tyder inget på att han skulle hålla en varmare inställning mot Europa. Hillary Clinton har däremot genom sin karriär varit en frihandelsvän. Men under demokraternas primärvalskampanj pressades hon kraftigt från vänster av socialisten Bernie Sanders. Hon har därför svängt i frihandelsfrågan och är nu en kritiker även hon. Den amerikanska entusiasmen kring frihandel kan således sägas kraftigt ha mattats de senaste åren.
Men det är inte bara där kraften tryter för en friare ekonomi. Även i Europa börjar allt fler se på möjligheten att TTIP verkligen blir av med allt större skepsis. Dels beror det naturligtvis på att britterna är på väg att lämna EU-samarbetet. Tillsammans med bland andra Sverige har britterna länge varit de mest frihandelsvänliga inom samarbetet. Med sin starka samhörighetskänsla med USA saknar de helt den animositet mot våra vänner på andra sidan Atlanten som återfinns i till exempel Frankrike. Brexit har också lagt sten på börda på en i övrigt ganska stormig europeisk union.
Dessutom växer frihandelsmotståndet även bland europeiska politiker. Den tyske socialdemokraten, vice förbundskanslern och finansministern Sigmar Gabriel har exempelvis sagt att förhandlingarna om TTIP har havererat. Detta tillbakavisas naturligtvis av EU-kommissionen och ansvarige kommissionären Cecilia Malmström, men det är ändå svårt att se att förhandlingarna går som man tänkt sig. Den franke handelsministern har rent av krävt att förhandlingar stoppas eftersom de saknar folkligt stöd. Det är dock inte sant, en majoritet av befolkning i EU stödjer fortfarande TTIP, även om stöd har sjunkit samtidigt som motståndet växt de senaste två åren. I maj 2016 var 51 procent för och 34 procent emot, jämfört med 58 procent för och 25 procent emot i november 2014. Sverige utmärker sig i statistiken som det enda europeiska land i vilket stödet faktiskt har ökat, från 59 till 68 procent.
Frihandeln har också visat sig vara en tämligen stor pedagogisk utmaning för politiker i både USA och Europa. Hundratusentals personer har till exempel protesterat mot avtalet i Tyskland, där stödet nu är nere på 26 procent. Trots att avtalet beskrivs som ett av de mest öppet förhandlade i historien anser många att det hålls allt för hemligt. De är kritiska mot tvistelösningsmekanismen ISDS som är standard i mer eller mindre alla frihandelsavtal världen över.
Kritikerna må ha fel, men de vinner mark. Att skapa en gigantisk frihandelszon mellan USA och Europa för 850 miljoner människor vore en gigantisk stimulansåtgärd för världsekonomin, dessutom helt gratis. Men nu blåser kalla vindar över fria marknader.