På måndagsförmiddagen under årets nystart av Almedalsveckan fick jag möjlighet att prata med Mia Stuhre, projektledare för arrangemanget på Region Gotland. Hon berättade om ett förtydligat fokus på politik, i synnerhet på ungdomars engagemang. Detta syntes exempelvis vid partiledartalen, då respektive partis ungdomsförbundsordförande fick ”värma upp” publiken från stora scenen. Det hölls även debatter mellan SSU, MUF, CUF och alla de andra, och Stuhre berömde företrädarna för den sansade tonen och det konstruktiva samtalet.
Ungdomsförbunden visade prov på hur den omtalade ”vuxne i rummet” agerar. Jag slogs av det igen när jag senare släntrade neråt stranden till Dagens Industris jättetält, för att lyssna på en diskussion om grön omställning. Vd för SSAB, LKAB, Volvo Group respektive Vattenfall stod i panelen och var rörande eniga om att näringslivet vill och kan ställa om, bara politiken bygger rätt förutsättningar – såsom en säker och hållbar eltillförsel.
När sedan de politiska företrädarna bjöds fram uttryckte moderatorn att denne inte önskade en debatt för eller emot kärnkraft eller vindkraft. Tidigare talare från näringslivet hade med all önskvärd tydlighet framför att det är kapacitet som är det viktiga och låtit bli att rangordna energiformerna. Ändå var det precis där diskussionen mellan partierna hamnade. De vuxna hade klivit av scenen.
Nyligen bjöd regeringen in oppositionen till samtal om långsiktig energipolitik, men fick kalla handen av M, KD, SD och L. Enligt partiledare Johan Pehrson (L) ”med tanke på hur det gick sist när det var energipolitiska samtal, då lade man ned två reaktorer. Vi kunde inte medverka till det då, och vi ser ingen anledning att medverka till det nu heller” (Tidningen Näringslivet 29/7). Svaret från energiminister Khashayar Farmanbar (S) var att han förstår valretoriken, men att följden blir att industrin får vänta.
Man måste ha förståelse för att partierna i en valrörelse behöver belysa skillnader sinsemellan. De vill tydliggöra sin egen politik och varför den är att föredra framför konkurrenternas. Helt i sin ordning.
Men vissa frågor, som framtida svensk energiförsörjning, är för ödesmättade. Här duger inte politik bara för kommande mandatperiod, långsiktighet är A och O. Dessvärre tycks det som att den vuxna diskussionen om denna, och flera andra avgörande frågor, måste vänta tills efter valrörelsen. Frågan är om Sverige har råd med det.