Världen förändras. Samhället är mitt i en hållbarhetsomställning. Klimat- och miljöhänsyn ska genomsyra allt – från regeringsbeslut till de små val vi alla gör i vardagen. Och kriget i Ukraina lär inte förändra det. Tvärtom kan det skärpta säkerhetsläget påskynda en del förändringar, i och med Europas behov av att frigöra sig från beroendet av rysk olja och gas.
Men begreppet hållbarhet är svårfångat. Vad innebär det egentligen?
Ibland verkar vad som helst kunna klassas som hållbart. Förra året röstades exempelvis ett känt mineralvatten på flaska fram som Sveriges mest hållbara dryckesvarumärke. Men hur klimatsmart är det att köpa vatten på flaska i ett land där i stort sett allt kranvatten går att dricka?
Ett annat vardagligt bryderi för den som vill göra bra val för klimatet och miljön uppstår när förpackningar ska återvinnas. När förpackningar ska tvättas ur med varmvatten dras mängder med energi, vilket försämrar nyttan av handlingen.
Samtidigt är det inte bara i vardagslivet som det har visat sig svårt att staka ut vägen mot ett hållbart samhälle. Lika svårt har kommuner och företag. Ett jordnära exempel är att Linköpings kommun till jul numera väljer att smycka Stora torget med landets största plastgran. Detta samtidigt som det runt om i Östergötland växer riktiga granar – som binder koldioxid under sin livstid och som ersätts av nya träd i ett ständigt pågående kretslopp.
Tyvärr är det inte bara i den lilla världen som det har visat sig enklare sagt än gjort att ställa om. Än krångligare verkar det vara för politiken och näringslivet att rigga de lagar och regler som ska sätta ramarna för det hållbara samhället.
Ett särskilt stort problem har under senare tid visat sig vara det förhållningssätt till försvar och säkerhet som har genomsyrat hållbarhetsarbetet. Inom näringslivet har banker och fonder per automatik klassat försvarsindustrin som icke hållbar. Det har gjort det svårare och dyrare för bland annat Saab i Linköping att attrahera kapital. Den ena fonden efter den andra har under de senaste åren dumpat sina innehav i Saab.
Samtidigt som försvarsföretag ratades i västvärlden rustade dock Ryssland sin krigsmakt för ett anfallskrig, vars effekter för människor och planeten är ohyggligt mörkt. Kriget i Ukraina skapar utöver ett omätligt mänskligt lidande en oerhörd skada på det globala miljö- och klimatarbetet. För även om västvärlden kanske kan påskynda utfasningen av olja och gas som ett resultat av krig och sanktioner så kan många andra länder komma att agera på ett annat sätt. I värsta fall delas världen i två block. Dels ett auktoritärt som struntar i miljöarbete. Dels ett demokratiskt och hållbarhetsinriktat.
Idén om att försvaret – som finns för att skydda vår demokrati och sätt att leva – inte är en hållbar verksamhet finns även i politiken. EU har under senare tid arbetat med att bygga ett system för att hjälpa investerare att identifiera och jämföra miljömässigt hållbara investeringar genom ett gemensamt klassificeringssystem. Det handlar om den så kallade taxonomin. Ett system det har funnits långtgående planer på att stänga ute försvarsbolag från.
I Sverige har även miljölagstiftningen kommit att bli en stoppkloss för landets försvar. I Linköping fick Saab nyligen nej från länsstyrelsen på begäran att under maj få genomföra två till fyra provflygningar av Gripen som kräver landning på Saab-fältet mellan klockan 22.00 och 23.00. Motiveringen från länsstyrelsen är att den inte har befogenhet att ändra i villkor, och därmed skjuts frågan över till Mark- och miljödomstolen. Och det här är inte det enda fallet där viktiga aktiviteter för Sveriges försvar hindras av den lagstiftning som ska göra samhället mer hållbart. Långdragna och krångliga miljöprocesser har blivit vardag.
Enligt Försvarsmakten överklagas de flesta miljötillstånd kring övningsverksamheten. Och processerna tar tid. Ansökan om att få tillstånd att utöka övningsverksamheten i Göteborgs södra skärgård var något Försvarsmakten började arbeta med 2002. Men först i slutet av förra året fattade regeringen ett beslut i frågan.
Att ambitionen att ställa om till ett hållbart samhälle resulterar i att en närmast död hand läggs över vissa grundläggande verksamheter för ett land – som försvaret – är inte hållbart. Såväl politiken som näringslivet bör ta intryck och ändra lite på kursen.
Att ställa om till en hållbar värld är absolut nödvändigt. Drömmen om ett samhälle som håller sig inom planetens gränser måste försvaras – helst med Gripen.
Edvard Hollertz är östgöte, agronom och ledarskribent i ATL.