Påhittade anställningar för att få ut a-kassa, sjukpenning och lönegaranti. Falska anställningar som personlig assistent för att få LSS-pengar. Falska bostadsadresser och identiteter som skapar ett växande skuggsamhälle och möjliggör att människor felaktigt uppehåller sig i Sverige och erhåller bidrag.
De felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemet beräknas till hisnande 18 miljarder om året, varav hälften är medvetet fusk. Miljarder kan varje år slussas in i den organiserade kriminaliteten som dessutom enkelt tvättar svarta pengar vita.
Den gemensamma nämnaren för alla dessa problem är att vi tillåter dem. Rikspolischefen har efterlyst bättre informationsutbyte mellan myndigheter. Försäkringskassan begärde i fjol en utredning avseende sekretessen mellan myndigheter då regelverket blivit ett ”svårtillämpat lapptäcke”, och då betalningarna till brottslingar beräknas ”vara så stora att de riskerar att undergräva legitimiteten för välfärdssystemet”.
Skatteverkets generaldirektör gick i veckan ut och var ännu tydligare. ”Sveriges bristande kontroll av identitet och omfattande sekretess, som hindrar informationsutbyte mellan myndigheter, är källan till att grov brottslighet, arbetslivskriminalitet och bidragsfusk kan pågå år efter år” (DN 1/2). Hon önskar slopad sekretess mellan myndigheter, att de tillåts göra tekniska samkörningar av uppgifter och att man tillåter biometriska id-kontroller såsom fingeravtryck.
Som motpol till dessa förändringar brukar den personliga integriteten ställas. Men här behövs en mer seriös och nyanserad diskussion. Exempelvis kan uppgifter som krävs in av myndigheter i påtvingade kontroller behöva hårdare sekretess, än uppgifter som lämnas in av personer som vill ha förmåner av välfärdssystemet. Vidare måste man väga vad som får värst konsekvenser för enskilda medborgare. Att statliga tjänstemän vet mer om dem eller att den organiserade brottsligheten fortsätter att växa och välfärdssystemet krackelerar?
En utredning pågår på området och en majoritet av riksdagen synes redan stödja att göra det möjligt för myndigheterna att dela information med varandra. Det är positivt, men fler förändringar behövs.
Givetvis är det inte myndigheter eller dess chefer som ska bestämma lagarna i Sverige. Men det tillhör inte vanligheterna att myndigheter höjer rösten på det här sättet. Det finns skäl att lyssna på dem som är satta att stävja kriminaliteten. Låt därför Skatteverkets önskemål bli vägledande i den fortsatta politiska processen.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.