Flera branscher har fått sina affärsmodeller förstörda av internet. Den första reaktionen är ofta att detta är något dåligt, men sedan växer något nytt och bättre fram. I tre krönikor ska jag gå igenom den förändringen och framförallt dess påverkan på medier och politik.
Tidningar är kanske det mest pedagogiska exemplet. Framförallt lokaltidningar var länge en mycket lönsam produkt. De samlade ihop nyheter och distribuerade dessa till läsarna och tjänade framförallt pengar på annonsörer som ville nå läsarna. Lokaltidningarna blev ofta monopol eller nära monopol, eftersom inträdet på marknaden var dyrt.
Du behövde tryckpress och distribution, vilket krävde en avsevärd investering och när du hade blivit störst fanns liten anledning för annonsörerna att välja den mindre tidningen. Den främsta tillgången var inte journalisterna och nyheterna, utan tryck och distribution.
Värdekedjan för varje konsumentprodukt är producenter (av vara eller tjänst), distributörer och konsumenter. Bästa sättet att tjäna mycket pengar inom en bransch är att nå ett monopol inom en av de tre, eller integrera två av dem. Lokaltidningar integrerade distribution (av papperstidningar) med produktion (av nyheter) och tjänade mest pengar på annonser.
Internet förstörde affärsmodellen genom att göra nyheter gratis tillgängliga och gav dessutom annonsörer ett effektivare sätt för annonsörer att nå konsumenterna, via Google och sedan Facebook. Kvar satt tidningarna med sina höga kostnader, men med både färre läsare och annonsörer.
En del skyller tidningarnas problem på att de tidigt gjorde sitt innehåll gratis tillgängligt på nätet och därmed själva slog sönder sin prenumerationsmodell. Det var nog ingen smart manöver, men den utvecklingen vi har sett hade skett ändå, men möjligen långsammare. Samma utveckling har vi sett inom andra områden. Taxi tjänade pengar på att kontrollera taxibilar (produktion) och fördelningen av dessa, när du ringde och beställde en bil (distribution).
I många städer hade de dessutom köpt tillstånd, vilka var dyra och stängde ute konkurrenter. När Uber dök upp slog de sönder den modellen genom att göra distributionen av bilarna digital och gratis. Så fort någon del av produktion eller distribution digitaliseras sker detta.
Det hotellkedjor egentligen säljer är förtroende, inte hotellrum. Att överlåta något så känsligt som var vi ska sova kräver förtroende och det har hotell byggt upp i sina varumärken. När internet möjliggjorde att förtroende digitaliserades genom recensioner och betyg på uthyrare och gäster så kunde Airbnb börja förmedla privatbostäder. Gäster som annars aldrig vågat bo hemma hos främlingar, kunde nu göra det.
Resebyråer sammanställde information om resor, men när internet gav oss bokningssidor och prisjämförelser började de gå i konkurs. Detta, som kallas aggregationsteorin, sveper nu över världen. Ibland blir affärsmodellerna kraftigt påverkade (lokaltidningar), ibland mindre berörda (hotell).
Förändringar av detta slag kan vara dramatiska. Stora företag går omkull, folk förlorar jobbet, kapital förstörs. Men i andra änden växer nya företag, jobb och nya värden skapas. Inte minst blir det bättre för oss konsumenter.