Hur dumma är vanligt folk? Väldigt dumma, tyckte Francis Galton som ägnat stor del av sitt liv åt att visa att bara några få individer var av det rätta virket, och borde vara dem som styr och leder samhället. När han besökte en marknadsplats i sin hemstad Plymouth 1906 såg han en chans att bevisa sin tes.
På marknaden stod en oxe uppställd och för en sixpence fick man skriva ner en gissning av vad oxen vägde, efter att den blivit slaktad och styckad. Den som kom närmast tog hem vinstpotten. På marknaden fanns alla sorters människor. Allt från kontorsarbetare, till fabriksarbetare till bönder.
Sammansättningen av människor påminde rätt mycket om väljarkåren i en demokrati. Några är experter, en del hyfsat insatta, men de flesta har ingen närmare kunskap om de specifika frågorna.
Galton skrev själv att den genomsnittlige tävlande troligen hade ungefär lika lite kunskap om hur mycket en slaktad oxe väger, som den genomsnittlige väljaren hade om de politiska frågor han röstar om.
Galton ville visa att den genomsnittlige tävlanden, precis som den genomsnittlige väljaren, inte var kapabel till särskilt mycket. Att beslut – inte minst politiska – borde överlåtas till experter. Galton tog alla svaren och räknade ut vad den genomsnittliga gissningen på oxens vikt var.
Denna gissning representerar den kollektiva intelligensen hos de 787 personer som deltagit i tävlingen på Plymouths marknad. Om du blandar några smarta, kunniga, människors svar med en stor massa av obildade svar, får du en ganska korkad kollektiv gissning, antog Galton.
Oxen vägde, efter att den blivit slaktad och styckad, 543 kilo. De tävlandes genomsnittliga gissning var 543,4 kilo. Ingen enskild gissning kom närmare än gruppens genomsnittliga gissning.
Denna typ av kollektiv intelligens hos grupper har belagts i ett flertal vetenskapliga experiment, bland annat genom att gissa antalet jelly beans i en burk. Den har också bekräftats på långt mer komplicerade områden. Ubåten Scorpion försvann i maj 1968 och det enda man kunde anta var att den borde finns inom ett område cirka 700 kvadratkilometer stort.
Att bara börja leta på måfå var i det närmaste meningslöst. Flottan uppdrog åt ett stort antal av varandra oberoende personer att göra sin bästa gissning var ubåten kunde befinna sig. Den genomsnittliga gissningen var 200 meter från där man senare hittade ubåten. Återigen var ingen enskild gissning bättre än den kollektiva.
Under rätt förutsättningar är grupper otroligt smarta. En viktig faktor är att individerna tänker själva, framförallt inledningsvis. Det kan man i en mindre grupp uppnå genom att be alla att först skriva ner sina egna åsikter i frågan, innan diskussion tar vid. Begreppet grupptänkande är ett psykologiskt fenomen där viljan att vara eniga kan leda till korkade, felaktiga beslut.
I boken "The Wisdom of Crowds" visar författaren James Surowiecki på den närmast ofattbara styrkan i kollektiv intelligens, och hur man bäst använder den.
För mig visar de två exemplen styrkan i demokrati, både i själva röstandet och i den fria debatten. Trots att många som röstar inte är experter på de stora frågorna i valet, blir deras kollektiva röst väldigt smart.
Hur dumma är vanligt folk? Väldigt smarta.