Om Bert Karlsson skulle starta parti igen, skulle det bara finnas på Facebook, sa han förra året när han funderade på ett lokalt Skaraparti. Det här är tredje krönikan om hur internet förstör gamla affärsmodeller, men samtidigt skapar nya. Även politiken och traditionella partierna utmanas av internet.
På frågan varför bara Facebook, svarade Bert: Då behöver vi inte vara beroende av någon över huvud taget.
En annan populist som insett det är Donald Trump. Han drev stor del av sin kampanj via sociala medier. Clinton hade 410 miljoner likes, kommentarer och delningar på Facebook. Trump mer än det dubbla, 960 miljoner.
Tidigare behövde du som politiker, både i Sverige och USA, komma ut via radio, tv eller tidningar för att nå väljarna, eller ha en stor kampanjorganisation som kunde dela ut flygblad och knacka dörr. I ett jättelikt land som USA var det egentligen bara de två stora partierna som klarade detta. Dessa styrs av partietablissemanget, vilket gjorde att kandidater som antietablissemangskandidater kunde sorteras bort.
I Sverige har det varit relativt lätt att etablera nya partier som kommit in i riksdagen. Sedan 1980-talet Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Ny Demokrati och senast Sverigedemokraterna. Feministisk Initiativ kom nära i senaste valet.
Trots det har samma grundläggande logik gällt här som i USA. Medierna har stått för ett urval av vilka som syns och inte, vilket såklart kraftigt påverkar deras möjligheter att få röster. En del menar att menar att media drivs av en agenda, och vi ser just dessa åsikter bubbla upp i sociala medier. Oavsett om man tycker så eller inte, så väljer såklart alltid media vilka som får vara med och inte.
Facebook är en otroligt stark kanal att nå ut genom för politiker och partier. Cirka tre av fyra svenskar använder Facebook. Du kan nå dem gratis om du har ett starkt budskap som delas och kommenteras mycket. Har du dessutom pengar att lägga på att köpa annonser kan du mycket billigare än någon annan kanal nå väldigt många.
Dessutom finns möjligheten att rikta budskap till exakt den grupp du vill nå. Förutom att du undgår medias urval, så slipper du också journalisternas frågor.
Likt taxibolag, hotell och resebyråer så utmanas eller förstörs den tidigare affärsmodellen av internet. Taxi tjänade pengar på att kontrollera taxibilar (produktion) och fördelningen av dessa, när du ringde och beställde en bil (distribution). När Uber dök upp slog de sönder den modellen genom att göra distributionen av bilarna digital och gratis. Så fort någon del av produktion eller distribution digitaliseras sker detta.
För oss i politiken är detta jobbigt, eftersom det bubblat fram massa åsikter som vi har svårt att hantera. Men även om det initialt är besvärande, är det i grunden bra. I en demokrati ska folkets åsikter komma fram. Det är inte bara populisterna som kan använda internet för kommunikation.
Sociala medier och internet ger oss chans till en bättre demokrati, men likt alla andra måste vi orka ställa om. Om inte så ersätts vi av andra politiker.