Ännu en våg av skjutningar med dödlig utgång har den här gången drabbat kvinnor och barn. Misstankarna går åter till det gängvåld som utgör toppen på det isberg av kriminalitet som blivit en alltmer påtaglig del av vardagen, särskilt i utsatta områden kring större städer.
Ett gängvåld och en bredare verksamhet som framför allt, om än långtifrån uteslutande, kretsar kring narkotikaförsäljning.
Politikerna har slagits om medieutrym et och i ivern bjudit över varandra med inviter till kafferep, förslagslistor på hur man ytterligare kan urholka rättssäkerheten och öka övervakningen, samt allmänt tuffhetsposerande retorik. Medier och tyckare har som vanligt helst skrivit om Sverigedemokraterna.
De tar upp åtgärder som i bästa fall kan göra liten skillnad på sikt. En straffskärpning för just sprängningar till exempel, eller den lovvärda ambitionen att locka fler att bli poliser. I värsta fall underminerar de rättsstaten och skapar ytterligare misstro och polarisering, vilket är risken med förslag om anonyma vittnen och ökad övervakning och avlyssning.
Samtidigt finns två förslag som sannolikt skulle kunna göra stor och snabb skillnad till det bättre: avkriminalisering och legalisering av narkotika.
Vi skulle för det första kunna avkriminalisera eget bruk och innehav av små mängder narkotika. Detta är redan lagligt i stora delar av Europa eftersom man där inte ser poängen med att poliser ska lägga resurser på att jaga brukare och missbrukare av narkotika.
I Sverige har tvärtom sådana ingripanden ätit alltmer av polisresurser under 1990- och 2000-talet. Samtidigt har dödligheten bland missbrukare ökat, mestadels av andra orsaker, men det visar åtminstone att denna lagstiftning gjort föga nytta. Redan med en avkriminalisering, som även övervägs i Norge, skulle viktiga polisresurser kunna omfördelas och sättas in mot grovt kriminella.
Skulle vi dessutom legalisera tillverkning och försäljning av alla eller de flesta droger har det sannolikt fler goda effekter. För det första skulle det då finnas omkring 1800 heltidsarbetskrafter inom polisen att sätta in mot andra brottslingar, något inget annat förslag egentligen kan tävla med.
För det andra skulle marknaden för gängen minska betydligt. Dagens narkotikaförbud innebär nämligen inte att folk slutar att bruka eller missbruka droger – bara att alla intäkter från sådan försäljning idag går till kriminella. Samma intäkter skulle istället kunna gå till reglerade fabriker, apotek, nöjesställen och butiker, som i sin tur skapar jobb och betalar skatt.
Även om inte all illegal narkotikahandel skulle försvinna eller avtrubbade ynglingar redo att sätta ett skott i huvudet på en mamma och hennes barn automatiskt skulle lämna brottets bana, så skulle dessa två åtgärder slå mot gängens intäkter, nyrekrytering och status.
Ändå vet vi att det kommer att vara tyst kring regeringens fikabord om både avkriminalisering och legalisering. Inget parti har vågat lyfta frågan – inte ens i ljuset av det elände förbudet skapar hela vägen från sina härjade ursprungsländer som Mexiko, Afghanistan och Colombia till allt större delar av Sverige. Det är en skamlig och skadlig tystnad.