Det ska byggas ett museum till minne av Förintelsen sägs det. Var museet ska ligga har blivit en het fråga. I Malmö vill politiker ha ett sådant museum som om det skulle minska deras ansvar för att judar flyr från Malmö. Stockholm vill också vara med på ett hörn.
Men vad som inte diskuteras är vad museet ska innehålla. I ett land som Sverige är det nämligen inte självklart. När allt ska jämkas och ”alla ska med” blir allt möjligt. Så hela idén om att lyfta fram just Förintelsen som något särskilt strider ju i någon mening mot allt vad svenskt förhållningssätt vanligtvis står för.
Naturligtvis är det svårt att veta vad som kommer att finnas i ett museum innan det står färdigt. Men det finns kanske ändå en indikation i vilken riktning det går. Forum för levande historia har sökt en projektledare som ska leda arbetet med museets tillblivelse. Annons är borttagen sannolikt för att tiden för anmälan gått ut.
Men i annonsen var en person efterfrågad med akademisk examen i kulturvetenskap, museologi eller arkivkunskap gärna med fyra års erfarenhet av ett museum eller någon myndighet och projektledning. Så långt inget konstigt.
I en mening på slutet av listan som definierar vad som efterfrågas kommer det då äntligen, ”Har du kunskaper och erfarenhet från arbete med frågor som berör Förintelsens historia är det meriterande”. Sedan fortsätter det med allt någon kan förvänta sig av värdegrundsdeklaration. Strävan efter ”jämn könsfördelning” alla är välkomna att söka oavsett ”könsidentitet eller uttryck”. Myndigheten tar gärna tillvara kvaliteter som ”kulturell och etnisk mångfald” innebär. Ni vet. Det där pliktskyldiga babblet som inte betyder något.
Och det är här jag börjar bli orolig för innehållet. För om könsfördelning och mångfald ihop med kulturvetenskap är det primära samtidigt som ”kunskaper och erfarenhet från arbete med frågor som berör Förintelsens historia är meriterande” så är det ju inte självklart vad museet kommer att innehålla.
Risken för att minnet av eller studien om Förintelsen inte blir mer än en bisak genom vilken myndigheter och politiker koketterar med sin förmenta värdegrund är långt ifrån obefintlig. Relativisering av Förintelsen är en svensk paradgren vilket Forum för levande historia är ett utmärkt exempel på.
För den som intresserar sig för att ett museum över Förintelsen med stort F byggs i Sverige bör diskussionen handla om vad det inte ska innehålla. Avgränsningen kommer att avgöra muséets relevans. Var det ligger är mindre viktigt.