Alltför sällan talar vi om att kriget och den humanitära katastrofen i Syrien växte fram under en lång torrperiod. 85 procent av alla kreatur var utplånade 2003 och en svältande befolkning lämnade sina hem för ett eländigt liv städerna. Så skapades en social oro som ledde fram till inbördeskriget.
Sker inga radikala miljöåtgärder kan liknande katastrofer fortlöpande inträffa på många håll i världen och driva folk på flykt undan svält och våld till länder där man hoppas kunna överleva. Ingen kan idag säga hur den växande coronapandemin minskar stabiliteten i redan bräckliga samhällsstrukturer.
När jorden står inför utmaningar av denna omfattning känns det svårt att ständigt höra ropen på att EU måste dra ner på stödet till jordbruket. Frankrike är det land som står mest i fokus. Just franska jordbrukare anklagas alltid för att hänsynslöst sko sig på dessa bidrag som ärliga svenskar är med och betalar. Ändå gäller ju samma regler för alla EU:s jordbrukare.
I dessa de yttersta av dagar är det kanske ändå möjligt att påverka dem som ropar mest aggressivt mot jordbruksstödet. Sett mot klimatförändringarnas utveckling är det hög tid att vi betraktar även livsmedelsförsörjningen ur ett beredskapsperspektiv. Vi skrotade besinningslöst såväl det militära som det civila försvaret, som om något ont aldrig mer skulle kunna drabba oss.
Livsmedel, mediciner, sjukvårdsmateriel och tusen andra prylar finns idag mest på långtradarsläp på väg till omlastningsplatser för att köras vidare till butiker och apotek. Vi har avfärdat alla tankar på att vår försörjning kan påverkas av klimatkatastrofer, pandemier, krig och omfattande flyktingrörelser. Ändå ligger alla kort på bordet, men vi vågar inte syna dem.
Ett jordbruksöverskott i Europa innebär inte bara en trygghet för européerna utan ger oss grunden för effektiva stödåtgärder åt människor och länder i allvarliga kriser och till en rimlig kostnad.
Det som ovan sagts hindrar inte att flera delar av det europeiska jordbruket kräver en förändring. Många säger att det nuvarande stödet är orättvist och ger de stora jordägarna ett stöd de inte behöver. Men jordbrukets problem, som vi måste hantera, är inte främst de eventuella orättvisorna utan den storindustriella driften, som ofta blir oetisk.
Djurhållning, transporter av slaktdjur och den ohållbara användningen av antibiotika måste åtgärdas. Tillsammans med de skandinaviska länderna borde vi förhandla i EU om att koppla ett bra jordbruksstöd med krav på långt bättre produktionsformer.