När öppenhet tar slut

Var kommer vi ifrån och vart är vi på väg? Dessa eviga mänskliga frågor lär aldrig få ett slutgiltigt svar; framtiden är fortfarande vår att skapa och uppleva. Historien blir alltmer utforskad och det tycks också som att fler blickar tillbaka till ”den gamla goda tiden” nu än för bara en generation sedan.

Den internationellt välkände författaren Johan Norberg har i sin senaste bok djupdykt i människans historia och inre. Likt vetenskapsjournalisten Karin Bojs i böckerna om genetik och folkvandringar, eller Yuval Hararis ”Sapiens” försöker Norberg finna en röd tråd bakåt. Det är inte enkelt, eftersom den mänskliga historien är ett myller och virrvarr av upptäckter, katastrofer, innovationer, krig, civilisationer och märkvärdigheter. 

I boken ”Öppen/Sluten” (Volante) är grundtesen att varje gång en mänsklig kultur har utmärkt sig historiskt så är det för att ledare och folk varit öppna, toleranta och nyfikna. Då har handel och vetenskap blomstrat, kultur och innovationer blivit verklighet. Sedan inträffar något hotfullt och nostalgin sätter in. 

I stället för att våga fortsätta med det som visat sig vara lyckosamt, införs striktare krav på att det ska bli som förr. Då, när allt ju var så bra. Därmed går den framtida skaparkraften förlorad, vilket paradoxalt nog leder till att det annalkande hotet verkligen blir en katastrof. 

Samtliga kända civilisationer eller högkulturer som de kallades förr, har gått under och ersatts av något annat; sumerer och babylonier, Romarriket och Song-dynastin, Abbasidkalifatet och Khanväldet. Endast den nuvarande upplysningseran med expanderande handel, vetenskapliga framsteg och oöverträffat materiellt välstånd för den stora massan har klarat sig. Ännu, ska tilläggas.

Hur det blir framöver är beroende av om människor vill fortsätta vara nyfikna och tillmötesgående. Eller om det är revanscher, stormaktsdrömmar och drömmar om kulturell renhet som kommer att dominera. Just nu ser läget onekligen dystert ut, med en pandemi som skyndar på isoleringen.

Låt oss därför inte glömma att människans storhet är förmågan att kommunicera, beskriva det som ännu inte finns och samarbeta med andra. I ett öppet samhälle sker samarbetet frivilligt, utan påbud. Ju fler restriktioner som läggs på människor, ju snävare kretsar hon tvingas röra sig i, desto svårare blir det att skapa en ny och bättre värld. Det är lärdomen från en bok som både innehåller en rik historia och varningar för att låta tribalismen ta över.