Vladimir Putin har förändrat den säkerhetspolitiska ordningen. Det ställer nya krav. Sverige och Finland har i veckan lämnat in respektive lands medlemsansökan till försvarsalliansen Nato. Det känns närmast overkligt men samtidigt i nuläget väldigt logiskt.
Allt har skett i rasande takt och Sveriges alliansfrihet har arkiverats. Är allt frid och fröjd? Det beror på hur man ser det. I riksdagen finns en överväldigande majoritet för ett Natomedlemskap. Men alla de som sedan barnsben lärt sig att Nato är en ickefråga i Sverige lär inte ändra sig över en natt. Flera accepterar motvilligt en medlemskapsansökan till Nato eftersom det tycks oundvikligt.
Frågan är komplex. Kunskapen om Nato och säkerhetspolitik är begränsad. Vi har fokuserat på vårt medlemskap i FN och EU, men utan någon säkerhetspolitisk prioritet.
Det är lätt att glömma att vårt medlemskap i EU var från början kantat av kraftigt motstånd. Men EU är inte längre en stridsfråga. Det som gjordes inför EU-inträdet och även efter vi blivit medlemmar var gigantiska informationskampanjer och många studiebesök genomfördes till Bryssel av partier, organisationer och företag. Den kunskapen har betydelse än i dag.
Själva ansökan om medlemskapet i Nato är kanske den ”enklaste” biten. Men Nato har ingen förankring i Sverige och det riskerar att få konsekvenser. Det är mycket som är oklart för den breda allmänheten om trupper, baser, kärnvapen och vilka förpliktelser vi har att bistå andra medlemmar. Det är viktigt att respektera människors oro och klargöra vad som gäller. Annars finns risk, som redan nu sker, att krafter internationellt sprider desinformation för att skapa splittring. Det är farligt.
Kompetens i säkerhetspolitik är en bristvara. Vi har få politiker som ägnat sig åt att bygga upp kunskaper och kontaktnät inom ramen för säkerhetspolitiska frågor. De personer i Sverige som verkligen kan säkerhetspolitik är Carl Bildt, tidigare stats- och utrikesminister, och Urban Ahlin, tidigare talman och numera ambassadör.
Det behövs fler kompetenta beslutsfattare om vårt medlemskap i Nato ska landa väl. Utbildning är nödvändig av politiker på alla nivåer, diplomater och företrädare i näringslivet.
Sveriges beslut kräver en nationell folkbildningskampanj om Nato och dess betydelse. Gör vi inte den hemläxan lär räkningen politiskt för medlemskapet i Nato bli dyr.
Aleksander Gabelic är samhällsdebattör