”Vi får inte tumma på rättssäkerheten”, tycks vara det nya slappargumentet från de som tydligen vill att allt fortsätter som vanligt. Trots att åtgärder som genomförs i både Tyskland och Danmark anförs som exempel Sverige skulle kunna efterlikna för att bekämpa kriminaliteten, försvarar alltid någon politiker fortsatt passivitet med att ”rättssäkerheten” måste värnas.
För det första undrar jag om politiker som avvisar danska och tyska initiativ med att Sverige måste försvara rättssäkerheten förstår hur det låter? Kanske inte…men det är lätt att förstå det som ett försök till att återigen göra sig till ett moraliskt föredöme, som ensamt i ett hav av förkastliga regimer och åtgärder, försöker bevara rättssäkerheten.
Och jag vill så gärna fråga dem som gör sådana utspel: ”Är Danmark och Tyskland inte rättssäkra länder?”, eller ”Har ni funderat på att läxa upp förbundskansler Angela Merkel med en varning om hur det kan gå?” Ja, ni vet hur det brukar låta när någon föreslår att polis och domstolar borde agera mer offensivt?
För det andra så är det inte svårt att se hur passiviteten från regeringens sida gör Sverige allt mindre rättssäkert då både polis och domstolar sakta men säkert reduceras till statister i de kriminellas värld. Låt mig ge ett av de senaste exemplen.
Den 18/9 klockan 21:00 greps fyra unga män i Tumba misstänkta för försök till grov misshandel och mord på en polis. Klockan 21.29 meddelade polisen att de fyra personerna släppts fria efter beslut av åklagare trots att misstankarna och brottsrubriceringarna kvarstår.
Efter mindre än en halvtimme kan de alltså återigen köra över eller misshandla någon annan polis när det ändå ges möjligheten.
Det krävs ingen vild fantasi för att föreställa sig hur de tre aktörerna upplever händelsen. Det är inte osannolikt att åklagaren upplevde sitt beslut som motbjudande. Men åklagaren måste ju följa lagen. Det är själva poängen med rättssäkerheten. Vad polisen som utsatts för ett mordförsök tänkte när gärningsmännen promenerade ut på gatan är inte svårt att föreställa sig.
Och ligisterna då? Ja, mitt inte helt orimliga antagande är att polis och domstol inte har varit något de oroat sig speciellt mycket för tidigare heller. Men nu har de dessutom uppmuntrats till att fortsätta som vanligt. Om jag har rätt är frågan given. Hur rättssäkert blir ett land på sikt om de som misstänks för att ha försökt mörda en polis är på fri fot 29 minuter efter att de gripits?