Det är nu väldigt länge sedan, mer än 30 år faktiskt. Men på den tiden kände Socialdemokraterna att något inte stod rätt till i det Folkhem som de betraktade mer som sitt än folkets. Sådan självkritik saknas numera och det är sannolikt inte från socialdemokratiskt håll som en sådan utredning eller samhällsanalys skulle återfinnas.
Sedan mitten av 1960-talet hade det börjat riktas kritik mot höga skatter, mer byråkrati, och ett dövande samhällsklimat. Det blommade ut på två vis, dels i vänsterrörelsen 1968 och framåt med sina orealistiska revolutionsdrömmar, dels i Thorbjörn Fälldins och Gösta Bohmans mer tydliga samhällskritik som banade väg för ökad förståelse för marknadsekonomi, frihet och tillväxt.
Det var som vice statsminister och tidigare en av ”Tages pojkar” som Ingvar Carlsson lät tillsätta en maktutredning som gavs fria ramar, och så pass förutsättningslöst som det kan bli inom politiken, att "fördjupa kunskaperna om den svenska demokratins villkor, om medborgarnas möjligheter att påverka sina levnadsvillkor och om de faktorer som skapar makt att forma morgondagens Sverige”.
Seriöst så det förslår.
Utredningen resulterade också i en rad intressanta skrifter där Olof Peterssons ”Makt i det öppna samhället” och Yvonne Hirdmans ”Att lägga livet tillrätta” blev mest uppmärksammade. Petersson diskuterar förutsättningarna för staten att styra i ett demokratiskt samhälle där människor är självständiga och vilka möjligheter medborgarna själva har att ta del i debatten, påverka sin vardag och känna tillhörighet. Många av resonemangen är giltiga än idag.
Yvonne Hirdman skrev ingående och kritiskt mot den gamla folkhemstanken i makarna Myrdals anda. Det som möjligen var en välmenande tanke att hjälpa människor, blev i praktiken ett ständigt uppfostrande och underkännande av vuxna människors liv. I det sena 1980-talet fanns det god mylla för en sådan historisk uppgörelse.
Så vad hände sen? Inte mycket. Socialdemokraterna försökte med lite nya grepp och avreglerade en del gamla dyra och ineffektiva monopol. De ville också plötsligt att Sverige skulle ansöka om att bli medlem i EU. Och konkurrerande tv-sändningar tilläts. Men det var först med en borgerlig regering (1991-1994) som olika typer av valfrihetsreformer började genomdrivas.
Dessa har sedan funnits kvar, vilket gjort att människor idag ofta tar en stor del av sin frihet för självklar. Nu är det så länge sedan patienten ägdes av landstinget och det inte gick att välja skola, att väldigt många glömt hur det faktiskt var. Många lider också av den utbredda folksjukdomen nostalgi.
Det vore onekligen något nytt och djärvt inom svensk politik om något parti skulle våga driva kraven på en liknande maktutredning. Den numera bortgångne riksdagsledamoten Börje Vestlund (S) motionerade faktiskt i saken häromåret, men utan att bli hörsammad.
Å ena sidan har konsumenten väldigt stor makt på marknaden att välja eller välja bort. Men stat och kommun har det yttersta avgörandet i alla verkligt viktiga frågor.
Att vi som medborgare i stort sett saknar makt inom det demokratiska systemet är ett problem, inte bara för samhället i stort, utan även för demokratin.