Framför våra ögon utspelas en annan verklighet.
Få länder exploaterades så intensivt som dåvarande Rhodesia av den brittiska kolonialmakten. Ändå var landet vid självständigheten 1965 och även när Mugabe tog över 1980 ett av de afrikanska länder med högst inkomst per person och högst utbildningsnivå. Mugabe tog snabbt hjälp av Krokodilen, den nyss utnämnda nya presidenten Emmerson Mnangagwa, att utföra en etnisk rensning bland oppositionen där drygt 20 000 människor mördades.
Massmordet slätades över i väst. Mugabe var ju ändå vänster och frihetskämpe.
Mugabe gifte sig med den 40 år yngre Grace år 1997. Ungefär samtidigt gick det ekonomiska styret i landet från dåligt till katastrofalt. Allt var inte hennes fel. Men Grace blev allt mäktigare, aspirerade till presidentposten, men blev också känd för sina vredesutbrott och återkommande misshandel av undergivna.
För ett par månader sedan hyrde jag och familjen en jeep och tältade i Zimbabwe. Det rådde fullständig valutakris. Inga banker kunde lämna ut några som helst pengar. Poliser krävde mutor överallt. Alla offentliga inrättningar var i förfall.
Människorna var livrädda, i synnerhet för att bli utsatta för ”kortärmad” eller ”långärmad”, dvs diktaturens tilltag att hugga av armen eller handen på de som yppat kritik.
Jämför detta med grannlandet Botswana som ansågs så ointressant att kolonialmakten knappt brydde sig. Botswana var ett av Afrikas fattigaste länder när det blev självständigt år 1966.
När Botswanas första president Seretse Khama ville gifta sig med engelskan Ruth Williams mötte paret ett kompakt motstånd från såväl den svarta som den vita eliten. De förde då upp frågan till en "riksgotla", ett slags folkting, där niotusen landsmän till slut gav honom sitt stöd.
Det var inte sista gången som folket visade sig vara klokare och mer tolerant än eliten. Deras historia berättas i en underbar film ”A United Kingdom” som kom förra året.
Under åren pläderade Seretse och Ruth i de demokratiska församlingarna för en pragmatisk, tolerant och företagarvänlig politik, med Afrikas bästa statliga styrning avseende korruption. Det mer marknadsorienterade partiet BDP har regerat sedan självständigheten. Ett parti som mest för tankarna till Mugabe finns också. Det heter MELS, vilket står för Marx Engels Lenin Stalin. Enbart några få procent röstade på det.
Sedan Seretse och Ruth tog över har Botswana haft bland världens snabbaste tillväxt, räknat i procent. Andelen fattiga har minskat från 60 procent till 17 procent på två decennier. Visst har en del intäkter kommit från diamantgruvorna. Men naturresurser har inte hjälpt andra afrikanska länder som Angola eller Sudan.
Tänk att valet av kloka kvinnor och män i stället för makthungriga och hatfulla kan spela större roll än alla k-maktstrukturer.