Det handlade om bistånd. Jag försökte att resonera om hur Sida bättre kunde mäta effekter av bistånd och på så sätt också höja kvaliteten i biståndsprojekt. Shekarabi viftade undan detta och menade att det enda viktiga var att återställa Sidas budget för propaganda om biståndets förträfflighet som alliansregeringen hade dragit ner på. För det fick han stora applåder av de närvarande Sida-anställda.
Anekdoten speglar väl hur Shekarabi agerat i vinstdebatten.
När han utsåg Ilmar Reepalu till utredare var det välkänt att denne var helt ointresserad av kvalitet i den offentliga välfärden. Och dessutom oförmögen att producera en utredning som håller kvalitet, vilket till och med de forskare som anlitats av utredaren vittnat om.
En öppen mätning och redovisning av kvaliteten ter sig hotfull för högljudda grupper. En del utförare av välfärdsarbete, både offentliga och privata motarbetar skarpa kvalitetsmått. Många politiker gör det också. Om kvaliteten redovisas öppet och tydligt, så ökar ju kraven på styrande politiker att ta ansvar för verksamheter som inte fungerar väl. Lättare då att nöja sig med diffusa och svårgenomträngliga utvärderingar, och helst stoppa privata konkurrenter, så att inte folk får för sig att rösta med fötterna.
Hur kan då skarpa kvalitetsmått ser ut? Det finns faktiskt välfungerande förebilder. I skolan har det så kallade IB-programmet alltid låtit externa lärare rätta proven. Klassläraren hamnar då på samma sida som eleverna. Och förstår att enbart barn som mår bra socialt och fysiskt också presterar på topp i inlärningen. Det fungerar utmärkt.
I sjukvården har de begränsade försöken att betala för faktiskt uppnådd kvalitet gett mycket goda resultat. Till exempel betalar landsting nu oftare för lyckade höftledsoperationer i stället för utförda. Följden blev att komplikationsrisken ser ut att ha minskat med mellan 20 och 30 procent samtidigt som antalet feloperationer också minskade med nästan lika mycket. Vårdgivare försökte nu att hitta de bästa exemplen i världen på höftledsoperationer.
Liknande system kan byggas ut mycket mer än i Sverige. Ett intressant system används av “Quest collaborative”, där 330 sjukhus som ingår i ”Mountain states health alliance” har utvecklat ett gemensamt och helt transparent system för värdebaserad ersättning som enligt en intern utvärdering resulterade i 111 000 färre sjukhusdödsfall. En viktig del av ersättningen är ett avdrag för vårdskador enligt ett index HARM som inkluderar vårdinfektioner och andra mått.
Några stora hjältar i välfärdsdebatten är de som stångar pannan blodig i sina försök att införa riktiga kvalitetsmått och att göra dessa synliga och transparenta för oss alla som är beroende av välfärdstjänsterna. Allt för ofta blir dessa hjältar plattryckta av de som räds att kvaliteten styr och deras torpeder som Reepalu och Shekarabi.