Hillary Clinton räknande med ett stort övertag bland de kvinnor som mest behöver välfärd. Så blev det inte. Två av tre vita kvinnor utan högskoleutbildning röstade på manschauvinisten Donald Trump. Hur är det möjligt?
Dessa kvinnor gick ingalunda i sina mäns ledband. Hälften har inte ens en man. De flesta har röstat på demokrater tidigare. De kämpar i sin vardag, och är mycket medvetna om välfärd de behöver.
Det är just där det skar sig. Dessa kvinnors snittlöner har inte ökat sedan 1970-talet, efter hänsyn till inflation.
Samtidigt har arbetsgivares lönekostnader svällt med sextio procent. Mellanskillnaden har ätits upp av ökande välfärdspålagor, inte minst kostnader för sjukvårdsförsäkring. Varken Republikaner eller Demokrater lyckades täppa till detta svarta hål. Till slut rann bägaren över även för många arbetarkvinnor.
Den svenska regeringen chansar att detta inte kan hända här. Den har redan höjt ett trettiotal skatter för sammanlagt mer än 50 miljarder kronor om året. De kommande åren är ett tiotal skattehöjningar redan inbakade i finansdepartementets kalkyler. Till de hör höjd energiskatt och en kraftigt höjd bankskatt som båda i slutändan betalas av konsumenter.
Därtill har ett femtiotal kommuner genomfört skattehöjningar, ofta i kombination med slöseri som provocerar. Stockholms kommunfullmäktiga vill till exempel köpa hotell och vandrarhemsplatser för 200 000 kronor per flykting och år, i stället för att hyra in flyktingar hos engagerade privatpersoner.
Nyligen riktade Riksrevisionen svidande kritik mot finansdepartementet. Trots skattehöjningarna räcker inte pengarna framöver för planerade välfärdsutgifter när hänsyn väl tagits till en växande och något åldrande befolkning.
Finansminister Magdalena Anderssons avmätta kommentar blev att ”skattesänkareran är förbi”. Mycket riktigt utreder finansdepartementet redan ytterligare en lång rad skattehöjningar, till exempel på småföretagare och biltransporter.
Förklaringen till regeringens ointresse för finansieringsglappet är alltså föreställningen om att det finns en outsinlig källa att pumpa ur med många, mindre synliga, skattehöjningar. Det som läggs på företag ser ju inte ut att drabba någon fattig. Stora skattehöjningar som kommuner beslutar om kan ju en inte regeringen lastas för. Och dessutom, majoriteten av svenska kvinnor kommer väl aldrig att svika en regering som höjer skatten och talar väl om välfärden?
Just så resonerade Clintons stab, och fick ett grymt uppvaknande. Kvinnor som troget stött välfärdspartiet Demokraterna reagerade till slut på att välfärden år efter år åt upp löneökningsutrymmet.
Den som tror att det inte kan hända i Sverige, kan inte sin historia. Även under 1970- och 1980-talen höjde socialdemokratiska regeringar skatterna så mycket att att löner efter skatt överhuvudtaget inte ökade. Sedan dess har väljarstödet för Socialdemokraterna nästan halverats.
Även kvinnor kan göra skatterevolt.