Den enda valdebatten mellan Angela Merkel och Martin Schultz möttes med en gäspning av de få svenska ledarskribenter som kommenterade.
Inga vågade utspel. Inga fräna angrepp. Det är klart, det borgerliga CDU och Socialdemokraterna regerar ju ihop. Hur skulle de kunna gå attackera varandra?
Den som lyssnade noga kunde dock höra något annat. En politisk dialog för vuxna. De två partiledarna var inte bara artiga mot varandra.
Viktigare var att de tog väljarna på allvar. På punkt efter punkt förklarar Angela Merkel vilka avvägningar regeringen står inför och hur olika människors väl måste tas hänsyn till, och då inte bara de egna väljarnas. Sedan sammanfattar hon med en resumé av vad som gjorts och vad som behöver göras.
Martin Schultz har inget annat val än att matcha samtalstonen. Allt annat skulle framstå som vulgärt och oansvarigt.
Det vore otänkbar att göra som den svenska regeringen - att lägga ett förslag om vinsttak i skolan i vetskap om att det inte går igenom i riksdagen, och i vetskap om att regeringspartiet tillåter sig själv stora vinster från lottförsäljning till skuldsatta. Eller att som allianspartierna, taktisera i budgetfrågan i stället för att lägga en budget utifrån den politik de vill föra.
I stället lyssnar Merkel och visar respekt för motståndaren. Ungefär som en föräldrar visar omtanke även om bångstyriga barn. Därför kallas hon Mutti av många tyskar. Så har hon klarat konststycket att förklara hur en striktare flyktingpolitik och humanitär hänsyn måste sys ihop, utan att tappa halva partiet längs vägen.
Tyskarna har myntat ordet ”att merkla”, för vad som av otåliga kallas för velighet. Ändå väcker det respekt därför att hon oförtröttligt och initierat förklarar skälen och beslutsprocessens gång.
Att skynda eftertänksamt har ofta fungerat. När de rosa tidningarna, inte minst åtskilliga svenska ekonomer, dödförklarade Euron, satsade Merkel på ett mödosamt fotarbete. Hon reste till Grekland under värsta stormen och förklarade både kraven på reformer och beredskapen att hjälpa greker om de hjälper sig själva.
I stället för exit från eurozonen har sju nya länder valt att gå med. De länder som reformerat tidigt, som Spanien och Portugal, har nu hög tillväxt.
Grekland och Italien är mer stabila än på länge. Frankrike står inför en reformvåg. Sysselsättningsgraden i eurozonen är idag högre än den var när euron tillkom, trots finanskrisen. Krishantering inom euron betraktas inte längre som en akilleshäl för Merkel, utan en framgång.
Pragmatisk, lyssnande, stabil och rakryggad. Ständigt förklarande hur argument och ståndpunkter vägs och hur hon resonerar. Min gissning är att en svensk politiker som anammar denna stil kan bli mycket framgångsrikt.
Tänk om framväxten av extrempartier och näthat i Sverige mest är en reaktion på avsaknaden av en ”politik för vuxna”.