Sverige kan göra mer för Ukraina

Vi bör skicka Archerpjäser till Ukraina, anser Jakob Styrenius.

Archer under övning i Boden.

Archer under övning i Boden.

Foto: Viktoria Szakacs/Försvarsmakten

Krönika2022-09-08 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Av alla krigets fasor som drabbat Ukraina är möjligen Rysslands artilleri den allra värsta. Delvis på grund av artilleriets trubbiga karaktär, men framför allt beroende på Rysslands medvetna strategi att bomba civila utan betänkligheter. Människor får sina hem förstörda, hela samhällen bombas sönder och invånarna dör i rasmassorna när regnet av granater hindrar räddningsstyrkorna att rädda dem.

Eftersom artilleriet är lättrörligt och attackerar på bekvämt avstånd har det varit en stor svårighet för Ukraina att försvara sig emot. Och de är dessutom i kraftigt numerärt underläge mot ryssarna i vapenslaget. Kriget har därför kommit att präglas, och fortsätter att präglas, av ryskt artilleri.

Det behöver inte vara så. De svenska vapensystemen Archer och Arthur har kapacitet att detektera fientlig artillerield och ge moteld innan granaterna når marken, och kan på så sätt utgöra en avgörande försvarsförmåga mot artilleriet. Ukraina har uttryckligen bett Sverige om att få tillgång till vapensystemen, då det skulle kunna vända krigets utveckling.

Sverige har 48 Archerpjäser idag, och snart 72. Givetvis är det en säkerhetsmässig avvägning mellan vad vi kan bidra med och vad vi bör ha kvar inom landets gränser. Men i den beräkningen ska man komma ihåg att Ryssland avser radera Ukraina som nation. Och lyckas de så stannar de inte där. För eller senare blir det de baltiska Nato-ländernas tur, och då har vi en strategisk, moralisk (och snart avtalsmässig) plikt att hjälpa dem.

Europas försvarslinje mot rysk aggression går för närvarande i Cherson. Den bör så snart det går att förflytta till gränsen mellan Ukraina och Ryssland. Ukraina strider inte bara för sin överlevnad. De strider för hela Europas säkerhet.

I många år hade Sverige trupper i Afghanistan, med det uttalade motivet att vi skyddar oss själva. Det var kanske sant i någon teoretisk bemärkelse. Men i Ukraina är det sant i högst fysisk mening. Svenskarnas frihet försvaras just nu i Ukraina.

Alltså bör vi leverera de vapenslag Ukraina behöver, vilket M och KD krävt. Och oppositionen har under hela kriget knuffat regeringen framför sig. Socialdemokraterna har bromsat och skakat på huvudet inför reella förstärkningar av det militära biståndet.

S tycker inte man ska göra politik av kriget. Men få saker borde vara viktigare för en politisk ledning än att skydda medborgarna från yttre hot. Om man är osäker på hur man ska rösta på söndag kan man rösta på den sida man tror bäst försvarar ens liv i säkerhet och frihet.

Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.