På söndag skriver vi fjärde advent. Då står som bekant julens dörr på glänt. Och med den en mängd traditioner. Som kring maten.
För på julbordet blir den kvar, maten som människor åt förr. Som pressylta och grisfötter. Det handlar ju om att hålla på traditionen. Att vårda ett arv, från tidigare generationer eller andra landskap. Så vi fortsätter att varje år göra köttbullar på mormors vis och sätta fram de för Östergötland kännetecknande kokta bruna bönorna. Vad vi är sugna på är underordnat.
Kontinuiteten i vad som äts under julen gör den också till en någorlunda unik måltid i Sverige. Richard Tellström, författare och docent i måltidskunskap, sade inför förra julen till Göteborgs-Posten: ”I vårt moderna Sverige, som bygger på att du ska komma fram till vad som är din egen diet, är julmåltiden vår enda traditionsmåltid. Med julmaten ska vi uttrycka vårt ursprung och tillhörighet. I traditionskulturer gör man det varje dag, men vi gör det bara under julen och därför måste maten upprepas från förra året och åren dessförinnan.” Julbordet blir som en tidskapsel.
Samtidigt är det inte bara när maten ställs fram som vi på julafton gör en resa från det moderna. Allt tal om tomtar som kikar i fönstren under julen är ett annat återupplevande av gamla tiders värld. För i äldre tider levde människor med idén om en värld med oknytt och änglar. När vi i dag kan säga att julstämningen bär med sig en särskild, närmast magisk, känsla är det möjligen också att snudda vid den föreställningsvärld som människor hade förr. Det var en inte fullt lika strikt rationell värld som den vi känner i dag. Det var på många sätt en annan värld, en mer magisk sådan.
Övergången till dagens moderna samhälle har inneburit en ”avförtrollning” av världen, för att citera den tyske filosofen och sociologen Max Weber som myntade begreppet kring förra sekelskiftet. Innebörden är att världsbilden har gått från att ha varit mystisk och religiös till att ha blivit rationell. Och den här avförtrollningen märks på en rad områden. Det är inte bara skogens oknytt som försvann i processen.
Författaren och musikern Lars Anders Johansson är en som återkommande har skrivit om den brutala brytning med historien som skedde under 1900-talet. Om hur modernismens idéer har lett till en avförtrollning av såväl språket som hur vi bygger städer. Om hur poesi och romantik försvinner ur språket. Så kanske är det talande att många under julen rimmar på klapparna – ett för vår tid annars ovanligt inslag av att skriva på vers.
I Borås Tidning (10/12 2018) skrev Johansson om att det efter första världskriget blev en del av de radikala modernisternas program att bryta med det som historiskt uppfattats som vackert: ”Den som tvivlar kan läsa de funktionalistiska ideologernas manifest Acceptera från 1931. Udden var riktad mot skönheten, de moderna människorna hade bara att rätta sig i ledet, att ’acceptera den föreliggande verkligheten’, som det hette. Inspiratören Le Corbusier kallade hus för ’maskiner att bo i’. Det var en mekanisk syn på världen som skulle ersätta den äldre, kulturellt orienterade blicken.”
Julen är dock en förvaltare även av det som bryter med modernismens funktionella stil. I nedärvda lådor med julgransprydnader bevaras allmogens otympliga och lokalt färgade julpynt. Det är väl också det som är kärnan i traditioner – de skapar korsdrag i det rum vi kallar tid. De upprätthåller en kontinuitet och ger oss möjligheter att se vad som har ändrats över tid, i takt med att nya årsringar läggs till de gamla.
Julen inbjuder därmed inte bara till ett smörgåsbord av den mat som åts förr, utan till ett julbord av hur det var att leva förr. Innan samhället avförtrollades, och innan det strikt rationella ersatte det mystiska och religiösa.
I det som kan verka som vanliga enkla jultraditioner gömmer sig en annan värld. Att rimma på julklapparna, att fortsätta laga släktrecepten till julbordet och att pynta med mormors mors gamla juldukar är att hålla historiens dörrar öppna, om så bara för en helg.
Håller vi också dörren på glänt – till traditionerna – kan tomtenissarna hitta in. Och med dem kommer den där julstämningen, som får julhelgen att kännas så där speciell. Nästan lite förtrollad.
Traditioner gör julen magisk
Julen bär på ett motstånd mot avförtrollningen av världen.
"Kontinuiteten i vad som äts under julen gör den också till en någorlunda unik måltid i Sverige."
Foto: Johan Nilsson/TT
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.