Varför är det så ont om årsrika politiker i Sverige?

I dessa coronans dagar blir det, av sakliga skäl, en fixering vid människors ålder. Vi över 70 tvingas till speciell isolering. 

I svensk politik spelar åldern en viss roll. Till riksdagen, vid senaste valet, invaldes endast två ledamöter som var över 75 år: Thomas Hammarberg (S) och Barbro Westerholm (L). I det valet var 33 procent av väljarna över 65 år, men bara 2,3 procent av de valda. Det kan jämföras med senaten i USA där 45 procent av senatorerna är över 65 och 11 procent över 75.

Jag har en gammal personlig erfarenhet av synen på unga politiker. 1982 krävde Per Ahlmark att Ola Ullsten, hans efterträdare som partiledare i Folkpartiet (numera Liberalerna), skulle bytas ut efter ett katastrofval då partiet halverats till 5,9 procent. Jag var då ordförande i partiets arbetsutskott och ledde arbetet på ett nytt partiprogram.

Utan att fråga lanserade Ahlmark mig som efterträdare till Ullsten. Innan jag i en TT-intervju någon dag senare meddelade att jag inte ställde upp hann de flesta tidningars ledarsidor kommentera. En inte ovanlig kommentar var att jag som 37-åring var för alldeles för ung. Sydöstran skrev att det skulle vara ”barnamord” att sända upp mig mot Socialdemokraternas och Moderaternas partiledare, Olof Palme respektive Ulf Adelsohn.

I Sverige har vi i högre grad börjat uppskatta yngre politiker. Nu ser vi annorlunda på åldern: Annie Lööf och Ebba Busch blev båda partiledare när de var 28 och nådde snabbt stora framgångar.

I USA ställer ju Donald Trump, 74, upp till omval och hans motkandidat blir sannolikt Joe Biden, 78. Och mot Joe Biden, i den interna striden hos Demokraterna, stod Bernie Sanders, 79 och Mike Bloomberg, 78. Flera politiska analytiker tror att om Trump skulle förlora valet i november kommer han att ställa upp igen om fyra år. Och att han då är 78 kommer inte att vara argumentet mot honom.

Det är knappast så att man i USA särskilt uppskattar ålder och erfarenhet. Trump blev vald helt utan att ha politisk bakgrund. Det är kompetens och främst åsikter som spelar huvudrollen för väljarna. Det hänger på individen, inte på åldern.

Riksdagens äldsta ledamot, Barbro Westerholm, säger inte ”gamla” utan "årsrika”. Det associerar till skådespelerskan Ingrid Bergman som sa: ”Att åldras är som att bestiga ett berg. Man blir lite andfådd men får en mycket bättre utsikt.” 

Träffande, men när coronan dominerar tänkandet är andfåddhet enbart skrämmande. Dock kan man hoppas att tiden efter coronakrisen leder till koncentration på individer som sådana inte på deras ålder.