Kjell O Lejon Àr professor i religionsvetenskap vid Linköpings universitet, författare och KD-politiker. Tidigare i Är kom han ut med boken "Sveriges kristna arv". I den försöker han berÀtta landets kristna historia och belysa hur kristendomen prÀglat det svenska samhÀllsbygget fram tills idag.
Varför behövdes den hÀr boken? Finns det inte tillrÀckligt med litteratur om kristendomens historia i Sverige?
â Jag lyfter det goda kristna arvets betydelse för att peka pĂ„ en möjlighet till en mer positiv samhĂ€llsutveckling. Kunskapen om den stora betydelse som det kristna arvet har haft för utvecklingen av vĂ„rt tillits- och vĂ€lfĂ€rdssamhĂ€lle har till stora delar gĂ„tt förlorad. Det kristna arvet har under en rad decennier kapats av politiska krafter. Resultatet Ă€r inte positivt, vilket vi dagligen ser exempel pĂ„. Det borde leda till att vi stĂ€ller oss frĂ„gan hur vi bĂ€st gĂ„r vidare. Vad gör vi nĂ€r vi ser att tillitssamhĂ€llet alltmer krackelerar, den existentiella Ă„ngesten breder ut sig och problematiska kulturkrockar blir alltmer uppenbara.
Finns det en risk att kristna historiker Ă€gnar sig Ă„t "cherry picking" och vĂ€ljer ut de delar av det kristna arvet som passar vĂ„ra vĂ€rderingar i dag â och samtidigt glömmer de delar som kanske varit förtryckande och hindrande?
â NĂ€r vi ser bakĂ„t finner vi naturligtvis bĂ„de det som varit bra och det som varit mindre bra. Vi bör naturligtvis lĂ€ra av det som gĂ„tt fel och försöka bygga vidare pĂ„ det som givit de bĂ€sta förutsĂ€ttningarna. Det Ă€r i den kristna vĂ€sterlĂ€ndska traditionen som demokratierna vuxit fram. För övrigt kan nĂ€mnas att FN:s deklaration om de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna tydligt skrevs fram utifrĂ„n en kristen idĂ©tradition.
Har kyrkan verkligen en kontinuerlig identitet i Sverige? Ăr det inte bara varje ny tid som lĂ€ser in sina egna vĂ€rderingar?
â Vad jag tar upp och betonar Ă€r grundlĂ€ggande byggstenar, grundlĂ€ggande vĂ€rden, som gĂ€ller i alla tider. Att de inte framtrĂ€der pĂ„ samma sĂ€tt eller lika tydliga i olika tider har olika orsaker. Men oavsett historisk situation Ă€r de grundlĂ€ggande vĂ€rdena lika viktiga: mĂ€nniskosynen, hur man ser pĂ„ sin medmĂ€nniska, vilka grundlĂ€ggande etiska koder som bör gĂ€lla mellan mĂ€nniskor, hur man förvaltar sitt liv och hur man bĂ€st kan bidra till det gemensamma bĂ€sta, oavsett förutsĂ€ttningar.
Ăr det verkligen ett problem att samhĂ€llet blir mer sekulariserat? Det verkar ju som att kristna idĂ©er om till exempel mĂ€nniskovĂ€rde förvaltas bĂ€ttre Ă€n nĂ„gonsin i samhĂ€llet. Kan man inte ha den kristna mĂ€nniskosynen utan den religiösa tron?
â Visst kan man exempelvis komma överens om vissa goda principer och levnadsregler utan en kristen tro, anamma kristna vĂ€rderingar utan att dela den kristna livsförstĂ„elsen eller förstĂ„elsehorisonten, men den liberala sekulĂ€ra individualismen har inte levererat nĂ„gra stabila byggstenar för att kunna bygga det gemensamma goda samhĂ€llet. Jag kan hĂ€nvisa till den tyske författningsdomaren E-W Böckenförde som i sin sĂ„ kallade Bökenfördes paradox pekar pĂ„ att den liberala demokratin lever pĂ„ antaganden som den sjĂ€lv inte kan garantera. Det evangeliska-lutherska arvet har varit helt avgörande för den goda samhĂ€llsutvecklingen.