FN:s generalförsamling antog i veckan en resolution som slog fast att Ryssland måste hållas ansvariga för brott mot folkrätten i Ukraina och stå för kostnaderna för skador som kriget orsakat. Resolutionen har inte någon direkt rättslig inverkan, men har ändå ett värde.
Det är FN:s säkerhetsråd som är den centrala rättsinstansen i den internationella freds- och säkerhetsordningen. Rådet är såväl uttolkare av FN-stadgan, beslutsfattare för att upprätthålla internationell fred och säkerhet, som utdömare av sanktioner mot enskilda länder.
Men säkerhetsrådet skulle kunna agera för fred och säkerhet oftare om det inte vore för missbruket av vetorätten från vissa av rådets permanenta medlemmar. Som när Ryssland och Kina hindrat möjligheten till fred i Syrien.
Strax efter att Ryssland invaderade Ukraina togs en resolution fram i säkerhetsrådet som fördömde aggressionen och krävde att invasionen omedelbart skulle upphöra. Föga förvånande använde Ryssland sitt veto mot resolutionen.
Många vill reformera säkerhetsrådet och vetorätten, men en reformering är högst osannolik, och kanske inte heller önskvärd då det nuvarande systemet trots allt hindrar stormakterna att rikta tvingande resolutioner mot varandra.
För att motverka aggressionskrig i framtiden finns det andra förändringar man kan stödja. Såsom att utveckla internationella brottmålsdomstolens roll. Liksom flera initiativ för att få till en normativ förändring så att användandet av vetot minskar.
Generalförsamlingen och generalsekreteraren får en större roll av dessa initiativ. Och folkrätten utvecklas till stor del genom praxis, där även resolutioner spelar en roll.
Därför är Rysslands isolering i FN-systemet glädjande, inte bara av etiska skäl utan också av juridiska. Inget annat land utöver Ryssland röstade emot säkerhetsrådets resolution som kritiserade anfallskriget.
Och senare röstade 141 länder för en motsvarande resolution i FN:s generalförsamling. Endast fem länder röstade emot. Ytterligare resolutioner har kritiserat Ryssland för den humanitära situationen i Ukraina, kastat ut dem från FN:s råd för mänskliga rättigheter och kritiserat annekteringen av delar av Ukraina. Och nu veckans resolution som lägger ansvar på Ryssland för deras brott mot folkrätten.
Med permanenta medlemmar i säkerhetsrådet som själva bryter mot aggressionsförbudet, kan praxis från generalförsamlingen förvisso främst ses som symbolik. Men det kan vara värdefull symbolik som skapar den framtida folkrätten.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.