Spelen fick sitt namn efter Olympia, platsen med en ryktbar helgedom nära den urgamla staden Pisa. I modern form återupplivades de för första gången i Aten 1896. Drivande var en fransman Pierre de Coubertin som därmed för evigt skrev in sig i idrottens historieböcker. För mig och många i min generation har olympiska spel varit något av en höjdpunkt att följa och vissa av spelets vinnare är personer man aldrig kommer att glömma.
Glansen har dock tyvärr något kommit att falna genom olika händelse som inträffat under de senaste årtiondena. En sådan var mutskandalen inför olympiska vinterspelen i Salt Lake City 2002. Flera av Olympiska kommitténs (IOK) medlemmar visade sig ha tagit emot mutor för att rösta på staden. Räfs och rättating blev med rätta motmedicinen. Nästa problem som alltmer trängde sig på var hur man skulle hantera kostnaderna för spelen som stigit till ofattbara nivåer.
Kulmen (?) nåddes vid vinterspelen i Sotji 2014 .På den nivån kunde inte längre vanliga demokratier hänga med som arrangörer.
Nyligen var det dags igen – sommarspelen i Rio de Janeiro. Rubrikerna inför spelen har inte varit roliga. Tvångsförflyttningar, miljöskandaler och kostnader på över 40 miljarder. Korruptions- och politiska skandaler och en brasiliansk ekonomi i fritt fall har präglat arbetet med arenabyggen, hotellen, OS-byn och infrastrukturen. Budgeten har spräckts med drygt 50 procent. Allt för 17 dagars idrott! Slutnotan har inte någon med officiellt ansvar vågat sia om.
IOK har dragit många kloka slutsatser av utvecklingen. Nya regler som ska tillämpas framöver har annonseras, bidragen för de som arrangerar spelen har kraftigt räknats upp med mera.
Men likväl samlas orosmolnen över ett idrottsevenemang som troligen har idrottsvärldens starkaste varumärke. Som ordförande för Riksidrottsförbundet (RF) var jag djupt engagerad i ett sådant, nämligen doping.
Trots att Ryssland uppenbarligen återinfört något vi trodde var hänvisat till historiens skräpkammare, nämligen organiserad statsdoping, vågade IOK inte ta det beslut många av oss rekommenderade. Och det beslutet var att utesluta Ryssland från OS i Brasilien och medge dess aktiva att delta i framtida spel först när denna ohyra bevisligen rensats ut. Men så blev det inte. Istället valde man den fega vägen att låta respektive specialförbund besluta om de ryska idrottarnas deltagare. Det bådar inte gott för framtiden.
Jag hade glädjen av att vara på plats i Rio under en vecka av spelen. Vissa saker var fantastiska. Kommersen slog en och kunde bitvis upplevas som nästan fysiskt påfrestande. Å andra sidan fanns utanför själva tävlingarna också mycket av det som är idrottens verkliga bidrag till mänsklig samvaro. Bollspel i olika former, folk som joggar, folk som cyklar och folk som jobbar med mobila gymredskap. Man förflyttades liksom in i en bubbla där allt kretsade kring idrott.
Och som luftlandsatt i miljön gäller att man inte behöver riskera att tvingas uppleva baksmällan när spelen är över!
Och det gick ju bra för Sverige vilket vi i hög grad kan tacka våra kvinnliga idrottare för. Herrarna var inte lika konkurrenskraftiga.