"För erotikens faror, bevara barnen små / Som inte har en aning om hur illa det kan gå. / Nej låt dom hoppa hage och leka militär / Och skjuta på varandra med leksaksgevär. / Låt barnen kriga lugnt snällt så glömma de allt sexuellt / Som hotar dem från alla håll och nog är det väl tur / Att vi här i landet har ordning och censur."
Jag fick mig ett gott skratt när jag läste debattartikeln om införandet av ett internetfilter mot porr (DN, 14/10) och påmindes om de första raderna i Cornelis Vreeswijks "Balladen om censuren" från 1965. Är inte Beatrice Ask som hämtad ur någon av trubadurens giftiga verser?
Debatten om porr är likväl i gång igen – och argumenten låter som de alltid har gjort. Porr är kvinnoförnedring. Den uppmuntrar till våld och förtryck. Den är ett hot mot våra värderingar. Tänk på barnen! Det är faktiskt slående hur alla förbudsivrare kan låta exakt likadant – oavsett vad de talar om.
Värre än prussiluskorna är dock de "sansade röster" som likt ett brev på posten alltid kommer till debattens undsättning så fort någon protesterar mot paternalismen. Ni vet, de moderata tyckarna som bara vill bringa förnuft till samtalet. (För deras inspel är just förnuft, väsensskilt från sådant löst tyckande som vi andra sysslar med.)
Låt oss inte ägna vår dyrbara tid åt detta, manar de sansade rösterna. Det är ju krig i världen! Människor svälter. Tänk på barnen – de andra barnen, menar jag! Skulle det verkligen vara så farligt med en restriktion av porr/jazz/berusningsdryck/videospel/dans/rökning? Typiskt er att fokusera på sådana perifera frågor!
Det slår aldrig fel. I kölvattnet av debatten om dåraktiga förbud finns det alltid de som prompt skall göra dessa poänger och betacka sig för de juvenila liberalerna som bara bryr sig om knark och sex. Låt mig nu därför få detta sagt, en gång för alla – om inte annat för att ha svaret klart nästa gång jag måste genomlida dessa tröttsamma klyschor.
Givetvis ter sig varje enskilt förslag oförargligt och perifert i sig självt. Men om en vecka är det någonting annat som skall beskattas, regleras och förbjudas – och till slut är allas våra små glädjeämnen stämplade som samhällsfarlig verksamhet. Den som har fått smak för förmynderiet slutar sällan efter första förbudet.
Det är därför det finns ett värde i att protestera – även om det handlar om någonting så larvigt som ett internetfilter mot porr. Medan de moderata tyckarnas pragmatism är prussiluskornas bränsle, är ett principiellt försvar av den personliga friheten den bästa preventionen mot att deras paternalism passerar obemärkt förbi.
Att avfärda ett sådant försvar av friheten som oviktigt gör dig varken sansad eller förnuftig – utan blott till just en sådan nyttig idiot som Cornelis sjöng om.
"Kan hända att ni anser att sådant inte stör / Men lita på kritiken den vet vad den gör. / Dom ser vad som är bra och tillåtet för publik / Dom ser vad som är dåligt och skriver kritik. / Medborgare så fort ni ser att något omoraliskt sker / Eller ni får syn på nått som inte är kultur / Vänd blicken bort och blunda och skrik på censur!"