Fester vore meningslösa om de pågick året om och det är samma sak med ledighet.
Elever i alla åldrar längtar nu till sommarlovet. För yngre barn må det kännas som en nästan oändlig tid för bad och lek, men ledigheten har ett slut och det är hela poängen.
På sommarlovet är det tillåtet för ett barn att vara lat och luststyrd. Men lika viktigt som att ungdomar får ta sovmorgon på lovet, lika viktigt är det att de tvingas upp under skolveckorna. Att man inte vill eller orkar gå till dagens första lektion är i allmänhet inget hållbart argument.
Att gå i skolan är inte alltid roligt. Även om vi lärare gör vårt bästa, går det inte att komma ifrån att inlärning ibland är trist.
Att hjälpa elever behålla sitt fokus är inte lätt när deras hjärnor vant sig vid de ständiga belöningskickarna från skärmarna. Då måste vi orka vara tråkmånsarna som insisterar på att eleverna får mängdträning i att läsa, skriva och räkna.
Det har länge funnits en övertro på att barns egen nyfikenhet räcker för att de ska vilja lära sig. Kognitionsvetenskapen lär oss dock att motivationen ökar när övningen ger resultat. Ibland blir det alltså roligt att plugga först när man har kommit en bit på väg.
Likaså har många föreställt sig att barn handlar rätt bara vi skapar goda förutsättningar, men för en hjärna som är under utveckling krävs det ofta att vuxna gör kloka val åt dem. Idén om att lärare ska bygga relationer med elever missar ofta det viktigaste – att vi ska hjälpa dem bygga karaktär.
Att i varje ögonblick utgå från vad barn har lust till, vore ett svek. I stället måste skolan fostra elever i värdet av uppskjuten belöning. Därför behövs det vuxna som ser till att mobilen ersätts av penna och papper och som envisas med att traggla glosor, årtal och Hallands floder.
Stoltheten över att klara något som kändes svårt är en så ofantligt mycket starkare känsla än den tillfälliga lyckan av att få slippa undan något som är jobbigt. Sedan väntar ett välförtjänt sommarlov.
Jonatan Lönnqvist är lärare, sångare och skribent bördig från Linköping.