Hennes republikanska motståndare har den senaste tiden tjatat alltmera högljutt om att hon är svårt sjuk, ett påstående som är svårförenligt med hennes intensiva valkampanj med tal, insamlingsmöten, långa resor och tv-intervjuer.
Men när Hillary fick klart för sig i fredags att hon drabbats av en lindrig lunginflammation gick hennes tankar tydligen omedelbart till denna lögnaktiga propaganda om hennes dåliga hälsa. Hennes slutsats blev att det gällde att till varje pris dölja att hon faktiskt blivit sjuk, annars skulle hennes fiender få vatten på sin kvarn.
Det verkade gå bra. Hon genomförde en lång intervju med CNN som visades i lördags. Hon argumenterade starkt om svåra utrikespolitiska frågor. Dagen efter hade hon ett möte med folk som ville ge pengar till hennes kampanj. Också det mötet kunde hon genomföra utan problem.
Söndag morgon var hon på plats för högtidlighållandet av femtonårsdagen av 11 september-attacken på World Trade Center. Där stod hon och trängdes i den fuktiga värme som präglar New York i september. Hon klarade det i drygt en timme. Sedan blev hon svimfärdig och höll på att falla ihop när hon hjälptes in i sin bil.
På värsta möjliga sätt gav hon därmed bränsle åt kampanjen om hennes dåliga hälsa. Hade hon direkt efter sin läkarundersökning i fredags sagt som det var hade det aldrig blivit stor dramatik. Nu blev det det.
Återigen har hennes eget agerande lett till diskussion om hennes brist på öppenhet och därmed ammunition åt dem som tror eller vill få andra att tro att hon hela tiden döljer hemska saker.
Att hennes motståndare Donald Trump ljuger som en häst travar verkar däremot närmast gynna honom. Han kan stå i Mexiko och högtidligt tala om sin stora respekt för mexikanare för att några timmar senare återgå till sin hatpropaganda om att papperslösa mexikanska invandrare utgör ett fruktansvärt hot mot USA och att de alla – elva miljoner människor – snarast möjligt måste förpassas tillbaka till Mexiko. Hans anhängare verkar snarast tycka att han är smart som säger så olika saker till olika publiker.
Trumps lögnaktighet är av ett märkligt slag. Det verkar inte som om han särskilt noga tänkt igenom vad han ska ljuga om nästa gång. Han kastar fram påståenden i samma stund som de faller honom in. Och han har en säregen förmåga att förutse precis vad det är som kommer att applåderas av hans publik.
Att det han säger ena gången inte går ihop med det han säger nästa spelar ingen roll. Hans anhängare tycks svälja allt. Trump är inte som andra politiker som hela tiden försöker undvika fallgropar. Han vågar säga vad han tycker och döljer ingenting. Han är inte som Hillary. Hillary Clinton är överförsiktig. Och det tjänar Donald Trump på.
För USA:s och världens skull får man hoppas att det inte räcker ända fram.
Hillary Clinton hinner säkert bli frisk innan valet. Donald Trumps sjuka lär däremot aldrig gå över.