Det gäller också dem som sätter lögnen i system. Men på sistone har vi fått en helt ny sorts storljugande. Det handlar om lögner som inte i sig själva är särskilt trovärdiga och som mest tillkommit i syfte att skapa misstro kring helt sanna påståenden.
Vladimir Putins Ryssland använder den sortens lögner i stor skala.
Ett exempel är när den internationella kommissionen nyligen lade fram sin väldokumenterade rapport om nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet över Ukraina. Kommissionen lade fram starka bevis för att det var ryska missiler som sköt ner planet och att missilbatteriet redan samma kväll fördes tillbaka över den ryska gränsen. Den ryska regeringen förnekade kategoriskt dessa fakta och presenterade en helt annan teori om hur det hela gått till. I den versionen var det Ukraina som bar skulden.
Men det handlar inte om enskilda lögner utan tvärtom rör det sig om ett rent bombardemang med lögner.
Det är en sorts psykologisk krigföring som syftar till att vi i slutändan ska sluta tro att någonting alls är sant. Om den krigföringen blir framgångsrik underminerar den våra demokratiska samhällen. Om man inte kan tro på någonting kan man inte heller lita på någonting eller på någon. Donald Trump har tillägnat sig samma taktik som den som används av den av honom så beundrade Vladimir Putin.
Varenda dag slänger Trump ur sig nya lögner och struntar fullständigt i att de blir motbevisade. Poängen är istället att ljuga så mycket att ingen hinner kolla upp alla påståenden. De blir hängande i luften – kanske ligger det något i dem, kanske är hans motståndare lika lögnaktig.
När han till slut tvingades sluta påstå att Barack Obama inte var född i USA (och i så fall inte hade rätt att låta sig välja till president) övergick Trump till att anklaga Hillary Clinton för att ha hittat på lögnen. Det var naturligtvis inte heller sant. Men det handlade framförallt om att få en ny diskussion om att hon kanske också ljugit i saken.
Det här är ett oerhört försåtligt sätt att använda lögner. Det skapar en osäkerhet hos allt fler om vad de kan tro på samtidigt som andra blir alltmer övertygade om att det som påstås från experter eller medier kanske också är lögner.
På det sättet kan konspirationsteorier växa sig starka. Om människor fruktar att de hela tiden blir lurade kommer de i slutändan att välja att tro bara på sådant som ”känns” rätt eller i varje fall att den enas lögner kan vara lika mycket värda som någon annans sanningar. I ett sådant samhälle blir det lätt för så kallade starka män att gripa makten. Och tro blir viktigare än vetande.
Det är ett fruktansvärt perspektiv.