Julhelgerna är för många en tid för avkoppling, gärna i sällskap av en bra film. Premiärerna duggar tätt och juldagen är en av årets populäraste dagar för biobesök. En rulle som en del väntat på med höga förväntningar är Avatar: The Way of Water, uppföljaren till succéfilmen om de människoliknande blå varelserna på planeten Pandora. Filmen är känd för sina omvälvande tekniska, men också känslomässiga effekter.
Själv tillhör jag inte fanskaran, men fastnade vid ett inslag i SVT Morgon (14/12) där filmkritikern Fredrik Sahlin tillsammans med religionsprofessorn och filmforskaren Tomas Axelsson diskuterade skälen till Avatars storhet. Sahlin förklarade framgången delvis med att den första filmen kom så rätt i tiden. År 2010 var ”ekotänket”, som är så tydligt i Avatar, högt på agendan. Miljöpartiet var exempelvis riksdagens tredje största parti.
Viktiga tankar och starka känslor är ingredienserna för en lyckad storfilm, fyllde filmforskaren i: ”Filmer som erbjuder visionerna, drömmarna om hur livet skulle kunna vara”. Axelsson listade tre kvaliteter hos en film som påverkar människor på djupet:
- Personliga konflikter och drömmar
- Moralisk kritik av samhällsutvecklingen
- Existentiell reflektion
Gott så. Att en film kan ge det vi saknar – kanske extra mycket i tider av krig, en pandemi som inte riktigt vill släppa taget, elkris och begynnande lågkonjunktur. Visioner och drömmar om hur livet och samhället skulle kunna vara. Samtidigt, en film är en film. I verkligheten borde det finnas något mer som skänker oss detta. För vissa, inte minst i juletid, handlar det om religion. För oss andra, som är frälsta varken av kyrkan eller avatarer, borde politiken kunna erbjuda ett alternativ.
Årets valrörelse kritiserades för mycket, bland annat för bristen på visioner. Debatterna handlade mer om sakernas tillstånd här och nu, eller möjligen bakåt i tiden, snarare än vilket samhälle politikerna vill se framåt. De ideologiska grunderna på vilka den förda politiken ska vila, såg vi inte mycket av.
Det är inte riskfritt att överlåta till fiktionen att sätta ord och bild på våra drömmar, vår moral eller våra inre existentiella konflikter. Film, religion och kultur gör samhället och våra liv rikare. Men politiken bör också finnas där och omvandla drömmarna till teorier och praktiska, men långsiktiga åtgärdsplaner. Den klassiska samhällsberättelsen får inte tappas bort för samtidens problem – hur ska då dagens politik kunna ge svar på morgondagens utmaningar?
Maria Björk Hummelgren är näringspolitisk chef på Östsvenska Handelskammaren.