Robert Putnam har varit en av samhällsvetenskapens viktigaste och mest intressanta forskare under ett par decennier. 75-åringen verkar inte se några skäl att på ålderns höst trappa ner på produktionen. Däremot har han börjat blicka tillbaka. I sin senaste bok "Our kids: The american dream in decline", besöker han sin gamla hemstad Port Clinton i Ohio. En idyllisk småstad när han växte upp, där alla kände alla och bagarens barn lekte jage med direktörens. En stad där alla gick på skolavslutningen, vare sig de hade någon bekant som gick i skolan eller ej. Varför? Därför att barnen i Port Clinton var, sa man, våra barn. Our kids.
Putnam menar att den samhällsandan gav upphov till fundamentet i den amerikanska drömmen. Den unika samhörighet och tillit som fanns både i USA och i Sverige under den här perioden gjorde förutsättningarna för social mobilitet utmärkta. Där fanns lärare och präster som hjälpte den som fick dåligt stöd hemifrån. Där fixade folk jobb åt varandras barn för att alla skulle få en del av kakan. Men Port Clinton, liksom resten av USA, förändras. Putnam leder i bevis hur den ökande ekonomiska ojämlikheten blivit en spiral som lämnar de med minst tillgångar bakom sig. Samtidigt är det inte en allt igenom negativ utveckling, då medelklass och överklass har enorma valmöjligheter och enorma möjligheter till utveckling. Problemet är att klyftan för personer från sämre bemedlade bakgrunden har blivit allt djupare.
Den enda positiva slutsatsen som dras av Putnams bok är att förutsättningarna för svarta och vita ur samma samhällsgrupper tycks bli allt med likartade. En rik person från en afroamerikansk familj har likartade möjligheter som en vit person i samma ställning. Det kan låta som självklarheter, men har inte alltid varit det. Även medelklassen i USA har bott tämligen etniskt segregerat på många håll, men det verkar i allt högre utsträckning vara på väg att försvinna (även om de senare årens politiska utveckling får en att undra hur länge det kommer hålla).
Putnams bok ger vid handen att USA har enorma problem. Det har Sverige också, om än inte lika omfattande. Den som har relativt välmående föräldrar har med all sannolikhet enklare att få jobb, kanske på grannens firma. Dessutom kanske ens föräldrar kan hosta upp en handpenning för din första lägenhet och ta dig ut på bostadsmarknaden med alla fördelar det innebär. Människor i din omgivning kan ge goda råd om arbete och utbildningar. Dina förutsättningar att välja en bra skola tidigt i livet ökar.
I Sverige finns också en stark etnisk dimension i fattigdomen. Arbetslösheten är tre gånger högre för utrikes födda jämfört med inrikes födda, bara för att ta ett exempel. Därför behöver vi göra det billigare att anställa och enklare att skapa arbeten. Men sådana reformer måste följas av skarpa förslag för att bryta segregationen och öka den sociala mobiliteten. Det innebär starkare prioritering av lag och ordning, bostads- och stadsplaneringsreformer och en skola som innebär att alla familjer får samma möjlighet till de bästa skolorna. Allt detta är sådant som inte har fungerat i det allt mer splittrade USA som Putnam beskriver i Our kids. Den borde vara obligatorisk läsning hos alla reformkommittéer i landet.
Henrik Hall är fristående krönikör