Regeringen gör allt för att knäcka brottsligheten. Övervakningskamerorna blir fler. Straffen hårdare. Lagstiftningen mer ingripande. Sverige ska inte bli ett gangstersamhälle.
Jag har dock en känsla av att vi missar något viktigt, om det ska gå att i grunden komma till rätta med brottsligheten. För som jag ser det är ett av de stora problemen i dag att så många är okej med att vara oärliga och stjäla. Och det här gäller människor med alla bakgrunder.
I vår gårdsbutik på landsbygden utanför Skänninge har vi problem med att kunder stjäl. Efter att ha drivit den i tio år kan jag bara konstatera att snatteriet är förvånansvärt utbrett – bland män och kvinnor. Bland födda i Sverige och utomlands. Snatteri förekommer i alla åldrar och samhällsklasser.
Till och med stammisar har visat sig ta utan att betala. Och det här har fått mig att fundera. Vad är det som får tillsynes välbeställda människor – som vi pratar med om väder, barn och barnbarn – att stjäla grönsaker?
Det är inte heller bara i vår butik som det här problemet märks.
Nya dystra siffror visar att det stjäls och snattas för mer än någonsin. Förra året stals det för över 10 miljarder kronor, enligt statistik från Svensk Handel. Det är en ökning med 20 procent sedan 2021.
Det är inte heller bara socialt och ekonomiskt utsatta som stjäl. Domare, kändisar och poliser har alla åkt fast för snatteri och blivit dömda den senaste tiden. Att de stjäl lär inte bero på att de står på ruinens brant ekonomiskt och måste stjäla för att bli mätta. Så vad är det som ligger bakom? Är det spänning, girighet, sorg eller depression?
Kleptomani kan vara en av förklaringarna till alla stölder. Det är en impulskontrollstörning som förklaras med att man får impulser att stjäla saker, inte att man har något behov av varan i sig, brist på pengar eller ett intresse av att tjäna pengar på att sälja varan vidare. Därmed inte sagt att kleptomaner aldrig tjänar på att stjäla.
Men alla kan inte vara kleptomaner. Så vad är det då som driver fler att stjäla? Jag tror att det handlar om en bristande moral.
Vi människor skapar vår egna moral för vad som är rätt och fel utöver de lagar som finns. Kör du lite för fort, har du ljugit om att du är sjuk för att du egentligen är trött, betalat någon svart eller har du druckit innan du var 18 år? Inget av det är rätt men visst har många av oss gjort oss skyldiga till något.
De som stjäl balanserar med sin moral precis som de flesta i vardagen men har valt att ta det ett steg längre. Känslan av att det är okej att ta för att man är värd det. Eller för att man vill ha produkten men tycker den är lite för dyr. Eller för att det inte spelar så stor roll – butiken verkar ju ändå gå bra.
Om moralen på det här sättet börjar luckras upp befinner sig hela samhället på ett sluttande plan. Och det är kanske här en liten förklaring finns till varför Sverige har visat sig så såbart för gängkriminella, som det varnas för har nästlas sig in i myndigheter och företag.
Det här är svårgreppbart. Men när jag ser mor- och farföräldrar snatta tänker jag att det har skapat en grogrund för att deras barn kan hjälpa organiserad brottslighet att tvätta pengar. Eller att deras barnbarn, oavsett var de bor, kan rekryteras att gå gängens ärenden.
Såklart är inte det här hela förklaringen till gängbrottslighetens utbredning. Men det kan vara en liten och viktig delförklaring.
Vad går då att göra?
Svensk handel efterfrågar ett bättre samarbete mellan handlare, polis och kommun för att tydligt markera att mängdbrottsligheten tas på allvar. När en tjuv har blivit tagen flera gånger för samma brott bör det leda till rättegång och straff. Idag är straffskalan för snatteri eller ringa stöld som det numera heter, böter men det kan även leda till fängelse i upp till sex månader. Det händer dock ganska sällan.
Om snatteri togs på större allvar av samhället skulle det också visa hur moraliskt fel det är. Och det är en markering som behövs – för alla.
För tjuvar har inte svart- och vitrandiga kläder på sig som i serietidningarna. Det hade varit så lätt om de var svarta eller vita, rödhåriga eller hade skägg. Men nu är det inte så, efter 10 år med gårdsbutik så vet jag. De ser ut som du och jag.
Magdalena Hermelin är grönsaksodlare utanför Skänninge.