Sent på måndagen fick jag ett mejl från en läsare som nåtts av den sorgliga nyheten att två svenska fotbollssupporters i Bryssel har skjutits till döds i en misstänkt terrorattack.
Personen som mejlade tycker att jag, likt DN:s ledarsida, hamnat fel när vi argumenterat för rätten att bränna Koranen som en del av yttrandefriheten, när nu några sannolikt "fått betala ett pris".
Det är lätt att förstå resonemanget. Att Sverige tillåtit koranbränningar har fått den islamska världen att rikta blickarna mot oss.
Belgiens premiärminister Alexander De Croo har också bekräftat att terroristen specifikt gick på svenska supportrar. I stället för att få uppleva EM-kvalmatchen mellan Belgien och Sverige sköts offren till döds drygt 1,5 timme före matchen. I ett klipp hörs mördaren ropa ”Jag är mujahidin för Allah inom Islamiska staten. Vi lever för vår religion. Vi dör för vår religion. Vi tackar Gud”.
Efter dådet lät belgiska myndigheter meddela att terrorhotnivån i Bryssel kommer höjas till den högsta nivån – till en fyra.
Tidigare i år, när Sverige hade höjt terrorhotnivån, fick damlandslagets VM-brons firas i hemlighet i stället för folkfest på Kungsträdgården. Hoten från religiösa fundamentalister riktar sig brett, mot allt ifrån svensk ambassadpersonal till fotbollssupportrar. Det ligger nära till hands, med tanke på den rädsla som terrorn skapar, att rikta kritik inåt. Varför måste vi ha en så stark demonstrationsrätt att diverse stollar får polisskydd när de försöker reta upp den muslimska världen? Är det verkligen nödvändigt att tillåta provokationer, i en osäker tid när Nato-medlemskapet hänger i luften och terrorister attackerar svenskar?
Problemet med fanatiker som tror att de hamnar i himlen om de mördar oskyldiga svenskar, är att de inte blir nöjda med några eventuella anpassningar.
Förbjuds koranbränningar kommer snart all skändning av boken att förbjudas, efter det behöver Muhammedkarikatyrer förbjudas, därefter varje form av "kränkande" islamkritik, sedan kommer krav på könsseparation i det offentliga rummet, alkoholförbud, sharialagar, motstånd mot hbtq-personer och moralpoliser som ser till att kvinnor går "korrekt" klädda.
Bättre än att gå extremister till mötes, som Danmark gör genom att införa det som i praktiken blir en hädelselag, är att utpekade och pressade demokratier ges stöd av andra demokratier. Tyvärr har vi inte sett det sista terrordådet, varken mot svenskar eller andra "otrogna".
Sakine Madon är politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning.