För att vi ska ha en bra välfärd måste tillräckligt många vilja jobba och betala skatt.
Många väljer bidrag i stället för jobb. Det visar en ny rapport från Svenskt näringsliv som undersöker ungas normer och attityder.
Problemen som beskrivs känner jag igen från mitt eget företag. Men låt oss återkomma till det.
Vad är det då rapporten säger?
- Skolforskning visar att andelen elever som finner tillfredsställelse i hårt arbete är bland de lägsta just i Sverige. Få unga svenskar betonar vikten av strävsamhet.
- Relativt få i Sverige håller med om att den som inte jobbar blir lat. Bara knappt 9 procent av unga i Sverige håller starkt med om att de som inte jobbar blir lata.
- Unga svenskar har i dag en hög acceptans för bidragsfusk. Cirka 50 procent tyckte det var ok att fuska på 80-talet. I dag är det hela 70 procent.
Resultaten är oroande. Samhället är helt beroende av att människor arbetar. Att vi alla både känner att vi har rätt till att jobba och att vi är skyldiga att jobba.
Folkhemmet Sverige har alltid gått ut på att alla är med efter förmåga. Jag har en tro att det är så vi som människor vill leva – att vi bidrar för att ta hand om oss själva, vår familj och samhället för att allt ska fungera.
Visserligen kommer det alltid att finnas de som inte kan. 2025 är det också ovärdigt och omänskligt att inte ta hand om dem som inte är kapabla att ta hand om sig själva.
Men det vi nu ser är något annat. Utan arbetsvilja förlorar vi något viktigt, som samhälle och människor.
I tolv år har jag drivit företaget. Vi behöver rekrytera inför varje säsong. Och varje år blir det svårare.
I år var det 21 personer som var arbetslösa och inskrivna hos Arbetsförmedlingen som blev kallade till intervju hos oss. På dagen de skulle komma på intervju infann sig bara tio. Efter att jag sedan hälsat alla välkomna och berättat om vad arbetet går ut på gick hälften. Till den personliga intervju var alltså fem kvar. Till slut anställdes en. 1 av 21.
Svenskarna som kommer från Arbetsförmedlingen och söker jobb försvinner alltid först. De är inte intresserade av att jobba här. Vi har varit helt beroende av att de nysvenskar som kommit till Sverige. De står för den största delen av vår personalstyrka. Men även här ser jag en skillnad. Viljan till jobb sjunker nu även hos nysvenskar, jämfört med för ett par år sedan. Och det här säger att vi har något typ av systemfel – vi har ett samhälle som inte uppmuntrar till arbete.
Den svenska modellen bygger på att alla hjälper till och arbetar.
De krav vi ställer är också sådana som man kan förvänta sig på de flesta jobb. Det handlar om att komma i tid. Att försöka vara pigg och glad på jobbet för att bidra till en god stämning. Att vara ok med att jobba både i solsken och regn.
Samtidigt finns det fortfarande många bra människor som vill arbeta. Många som har jobbat hos oss tidigare kommer tillbaka.
Men om den utveckling jag har sett under de senaste åren fortsätter lär det bli allt svårare att rekrytera och få många verksamheter att fungera.
Hur blev det så här? Hur kan det få vara så här?
I dag är bara fyra av landets tio miljoner invånare helt självförsörjande. Och vi som jobbar ska stå för inte bara vår egen försörjning utan även en stor del av övriga samhällets. För att lyckas med det här måste vi sälja mycket grönsaker. Elektrikerna måste dra många kablar och ekonomerna måste hinna alltmer på en dag.
Jag vill tro att de flesta av oss gladeligen jobbar även för dem som inte kan. Men vi jobbar ogärna för dem som kan men bara inte vill – som inte tycker att det är roligt eller inte tycker att de orkar. Där försvinner glädjen och energin även för oss.
Att vara hederlig och snäll är en sak men att vara naiv är en helt annan. Och vi som jobbar vet skillnaden. Vi är inte naiva och tålamodet tryter.
Alla som kan ska jobba, inte gå på bidrag.
Magdalena Hermelin är grönsaksodlare utanför Skänninge.